Hur tematisk anknytning gör fiktiva karaktärers relationer intressanta #2

Detta är del två av mina tips för att koppla tema och relationer och därmed göra en berättelse mer intressant. I första delen beskrev jag olika typer av tematisk anknytning. I detta inlägg kommer jag att förklara hur jag applicerar de här abstrakta idéerna när jag själv skriver.

Först är det värt att nämna att olika författare tenderar att få idéer på olika sätt. Vissa kommer på en viss situation och arbetar fram ett sammanhang till den situationen. Andra kommer på någon aspekt av handlingen först. Ytterligare några får först idéer till karaktärer. Själv tenderar jag att börja utifrån en relation eller en situation som en viss person har hamnat i.

Givetvis växlar det från projekt till projekt för de flesta författare. Att jag tar upp skillnaden i hur man inleder skrivprocessen beror på att relationernas tematiska koppling uppstår olika tidigt beroende på hur man själv arbetar.

Och precis som jag brukar skriva går alla dessa tips att applicera både i planerings-, skriv- och redigeringsfasen. Kopplingen mellan relationer och teman är lika mycket en teori om hur teman genomsyrar berättelser som den är tips om hur man kan väva in dessa teman, vilket innebär att många författare omedvetet kommer att utveckla den. Nedan kommer jag att ge exempel både på hur jag medvetet har använt relationer som motiv för teman, och hur jag oavsiktligt har utvecklat en sådan koppling.

Medvetet: favoritism i Pappas flicka

Jag har inte skrivit mycket om den här novellen på bloggen, men den är enligt mig en av de bästa berättelserna som jag skrev förra året. Idén fick jag av att jag upplevde både att vara ett favorithatobjekt för vissa lärare i skolan, och att vara vissa lärares favorit - eller åtminstone en av favoriterna. Det är allmänt accepterat att det inte är roligt att vara den som ständigt förfördelas av diverse auktoritetsfigurer, men vad folk inte talar lika mycket om är de problem som man kan få av att bli favoriserad.

Vad jag själv reagerade mest på var att se vissa klasskamrater tappa modet för att de utgick från att ett par lärare skulle lyssna mer på mig än på dem. Jag vet hur det känns, för jag har själv varit den elev som inte blir tagen på allvar, och det gav mig dåligt samvete att veta att jag var en av anledningarna till att andra människor kände så. Det hände också att andra elever blev öppet jämförda med mig till min fördel och deras nackdel.

Samtidigt tyckte jag om de lärare som tyckte om mig. Flera av dem har hjälpt mig mycket. Men jag blev ett vapen mot andra elever, och det lade sordin över mina annars positiva relationer. Förra våren fick jag idén att skriva en mer extrem variant av ett liknande förhållande, och resultatet blev Pappas flicka.

Huvudpersonen blir favoriserad av sin far, som tycker att allt hon gör är fantastiskt. Samtidigt blir hennes lillasyster ständigt jämförd med henne och får höra att hon är sämre, dummare, trögare och kommer att misslyckas. Huvudpersonen har stor glädje av sin far, som hjälper henne med allt från läxor till känslomässiga problem, men samtidigt ser hon hur hennes syster blir ignorerad och hånad. Det gör att systrarna, som i grunden har en god relation, drivs isär, eftersom lillasystern alltid får höra hur mycket sämre hon är än huvudpersonen.

Kärnan i den berättelsen är systrarnas relation och faderns favoritism, och hela novellen är ett sätt att utforska hur favoritbarnet samtidigt älskar och ogillar sin far.

Oavsiktligt: samhörighet i Sista kvällen i Sverige

Denna novell publicerades i höstas, så det finns alla chanser att läsa den! Även Sista kvällen i Sverige bygger på mina erfarenheter av att åka utomlands direkt efter studenten, och vad jag tänkte om hur det skulle påverka mina relationer till vänner och familj. Jag valde att fokusera på relationen mellan huvudpersonen, Sebastian, och hans bästa vän Karl. Saknad och förändring var redan uttänkta teman i novellen, men när jag skrev utvecklade sig en annan aspekt: samhörighet.

Sebastian och Karl tänker på ett sätt som gör kommunikation dem emellan väldigt självklar. De förstår varandra intuitivt, vilket Sebastian värdesätter väldigt högt eftersom han har svårare att uttrycka sig än vad Karl har, och därför är tacksam för deras inbördes förståelse.

Samhörighet är naturligtvis också ett relevant tema eftersom de båda vännerna skall studera utomlands, och därmed kommer att umgås med människor som talar andra språk och har en annan kultur än vad de själva har. Men det mest konkreta motivet för det temat är vännernas relation. Att gå från att umgås med en själsfrände dagligen till att till att vara en främling i ett nytt land är en dramatisk skillnad som gör att det finns mer för pojkarna att sakna än "bara" sitt hemland och sina familjer.

Medvetet och omedvetet: sorg och ensamhet i Mina bästa minnen

I Mina bästa minnen (som publicerades 2022) ligger fokus på relationen mellan huvudpersonen, Nils, och hans döda mormor. De träffas på nytt i någon sorts övernaturligt tillstånd och har en sista konversation, som är kärnan i berättelsen. Sorg är ett uppenbart tema eftersom det handlar om att gå vidare efter att en viktig person har dött.

För att visa hur viktig hans mormor var i Nils liv skildrade jag hans relation till sina föräldrar, som båda är väldigt upptagna med sina respektive arbeten. De är inte på något sätt grymma mot honom, men de uppmärksammar honom inte och förstår honom inte riktigt. Till exempel är han hydrofob, och den enda som försökte hjälpa honom med det var hans mormor. Hans föräldrar väntade snarare på att han skulle växa ur det.

Utan sin mormor är Nils därmed ensam. Det var inte planen att framställa honom som helt isolerad när jag började skriva, men det framstod som det uppenbara valet när jag väl började skriva. Ironiskt nog är det hans mormor som hjälper honom ur hans ensamhet, genom att inspirera honom att dela sin sorg med sin mor.

Jag hoppas att dessa exempel kan hjälpa dig att fördjupa relationerna i dina egna berättelser och göra dem till motiv för de teman som du vill utforska. Och med det sagt: lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på tisdag!