3 saker jag vill se i fler berättelser!
Idag vill jag bara dela med mig av vissa troper, karaktärstyper eller teman som tilltalar mig mycket och som jag vill se mer av. Detta kommer att bli en serie där jag delar med mig av aspekter som jag vill se i fler berättelser, varvat med sådana som jag gärna slipper. Låt oss börja med det positiva!
#1 - Bra relationer mellan föräldrar och barn
Det är inget fel med att skildra osunda relationer mellan föräldrar och barn. Jag tycker inte att alla sådana berättelser borde ersättas med positiva relationer, men jag blir alltid varm om hjärtat när jag ser föräldrar och barn som älskar och hjälper varandra. Att man aldrig är oense med sin nära familj är osannolikt på gränsen till omöjligt. Många av oss kan emellertid gå igenom trotsåldern, kanske hysa andra åsikter än våra familjemedlemmar, och ändå ha ett i grunden gott förhållande till dem.
En del av min entusiasm för goda familjerelationer beror på att jag är trött på att "realism" så ofta innebär "misär". Varför inte försöka porträttera invecklade men i grunden lyckliga äktenskap, föräldraskap och vänskapsförhållanden? Extra irriterad blir jag av långa ensembleberättelser i vilka varenda huvudpersons någorlunda nära relation är otillfredsställande eller rätt ut ohälsosam. Detta är en av de främsta orsakerna till att jag gav upp på Grey's Anatomy. Behandla varandra bättre, för tusan! Jasper Fforde och Astrid Lindgren är två exempel på författare som ofta skildrar rörande och samtidigt underhållande familjerelationer.
#2 - "Normala" huvudpersoner
Visst kan det vara roligt att läsa om den Utvalda ™. Personligen tycker jag att Avataren i Avatar: den siste luftbändaren och dess universum är ett briljant koncept för både världsbygge, teman, magisystem och karaktärer. Men de flesta av oss är inte utvalda av ödet till att vara halvgudar. Vi är inte föremål för storslagna profetior, och vi är inte bäst i världen.
Därför gillar jag böcker som skildrar människor med vanliga förutsättningar som gör exceptionella saker, snarare än människor som är födda exceptionella. Fredrik Backman och Laura Trenter skriver ofta om "medelsvensson"; barn och vuxna som varken är stenrika eller utfattiga och som tacklar problem och strävar efter mål som läsaren kan känna igen sig i.
Mannen som heter Ove är en inåtvänd paragrafryttare som måste tvingas att se livets skönhet. Gilbert har inte blivit utvald av ödet att lösa gåtorna i sin fars fotografier, utan det är hans nyfikenhet och observationsförmåga som ror honom i land. Både du och jag kan vara inåtvända, se livets skönhet (även om det låter klyschigt) och vara nyfikna och observanta. Varken du eller jag kan rädda världen på grund av att en av våra lärare gick i trans och förutspådde att jag skulle besegra Lord Voldemort.
Framförallt vill jag vädja till fantasyförfattare att skriva om vanligt folk! Eva Ibbotson, Diane Wynne, Astrid Lindgren, Jasper Fforde, Michael Ende, Roald Dahl, J.R.R. Tolkien och Terry Pratchett har alla skrivit framgångsrika böcker som handlar om människor i en magisk miljö som blir fantastiska på grund av vad de gör, inte vad de är.
#3 - Magi/vetenskap som utvecklas under berättelsens gång
Vissa spekulativa berättelser, alltså framförallt i genrerna fantasy och sci-fi, väljer att låta huvudpersonerna upptäcka eller rentav skapa nya former av magi eller utveckla ny teknik. Förutsättningarna för berättelsen ändras genom karaktärernas kreativitet, och det är en ren njutning att se. Inte bara gör det karaktärerna mer intressanta, utan det gör världen mer dynamisk. En anledning till mitt stora intresse för historia är att jag fascineras av hur en eller några få människors agerande kan få ringar på vattnet.
Försök bara att föreställa dig hur vår vardag skulle se ut om inte Edward Jenner hade uppfunnit vaccinet! Detta medicinska koncept är drygt 200 år gammalt, men dess konsekvenser är i stort sett omätliga.
Jämför det med Hextech- och Shimmerframgångarna i Arcane. Vetenskapsmännen/magikerna (skillnaden är hårfin i Arcane-versum) förändrar sin värld till oigenkännlighet, och det är ett av många skäl till att jag inte skulle kunna slötitta på serien ens om jag försökte. Varje händelse påverkar människor, magin, samhället och politiken. De är alla kuggar i samma hjul, och det är en möjlighet som fler spekulativa författare absolut borde utnyttja.
Och med det sagt: lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på tisdag!