Är din idé en roman, kortroman eller novell?

Jag vill påstå att det vanligaste problemet författare har som försöker skriva noveller är att handlingen får eget liv och sticker iväg långt bort från den övre ordgränsen. De som försöker sig på att skriva romaner får å andra sidan slut på idéer halvvägs igenom boken och vet inte hur de skall knuffa handlingen till den spännande klimax som vi alla drömmer om att skriva. I veckans inlägg skall jag försöka ge råd om hur man kan avgöra om berättelsen man vill börja skriva är en roman, kortroman eller en novell.

Låt oss börja med en kort definition. Ordgränserna för respektive format är omstridda, men de jag skriver här är vad jag har uppfattat som generell konsesus. För några veckor sedan var novellen veckans ord, och den är det kortaste prosaformatet. Den variant av novell som kallas flash fiction är omkring 500-1 500 ord lång, men de längre novellerna kan bli upp emot 14 000-15 000 ord långa. Däromkring kommer man in på kortromanernas territorium. Kortromaner rymmer cirka 15 000-40 000 ord. Romaner å sin sida tenderar att landa på 60 000-100 000 ord.

Som synes är gränserna tänjbara; antalet ord är en gråskala och genrer och målgruppens ålder avgör mycket, i synnerhet vad gäller romaner. I det här inlägget kommer jag att ställa de enligt mig viktigaste tre frågorna som man som författare kan besvara för att ta reda på vilken form som lämpar sig bäst för den berättelse man vill berätta.

Fråga 1: Hur många karaktärer kommer att vara viktiga för den här berättelsen?

Svaret på den här frågan kan tänkas säga sig självt: ju fler centrala karaktärer, desto längre format passar. Men det finns 90 000 ord långa romaner som bara har 3-4 riktigt viktiga personer (till exempel Som om hösten kom på sommaren, som jag nämnde i detta inlägg). Så det fungerar inte alltid åt det hållet. Däremot vill jag påstå att man svårligen kan proppa in sex centrala karaktärer, och göra dem rättvisa, i en novell. Vissa författare kan, men det är knappast något för nybörjare.

Fråga 2: Vill jag berätta om en händelse, en kedjereaktion eller en komplex utveckling?

Som jag nämnde i mina fem tips för att skriva noveller, så fokuserar dessa typiskt sett på en händelse. Om man skriver en lång novell så kan flera viktiga saker hända (som till exempel i min novell om Törnrosa), men det finns ofta en mycket tydlig "kärnhändelse". I ovan nämnda novell är kärnan att huvudpersonen kastar en förbannelse över ett spädbarn, och allt annat kretsar kring det.

Kortromaner kännetecknas däremot av att fokusera på en enda "A-handling" (se: inlägget om de 3 akternas struktur) utan att ge speciellt mycket utrymme till B- eller C-handling. En av världslitteraturens mest kända kortromaner är Franz Kafkas Förvandlingen, som handlar om hur en mans liv och relationer förstörs av att han förvandlas till en insekt. Det finns ingen B-handling i den boken. Den handlar uteslutande om konsekvenserna av förvandlingen. Vad som skiljer den från en novell är (förutom längden) att det finns många viktiga milstolpar, snarare än en enda händelse.

Romanen å sin sida förväntas ha en B- och ofta även en C-handling. Berättelsen tenderar att spreta åt många håll och involvera många karaktärer. Ta en del av min barndomsnostalgi till exempel: Molly Moons fantastiska bok om hypnos, av Georgia Byng. Molly bor på ett trist barnhem där hon blir endera ignorerad eller mobbad, men hon tröstar sig på biblioteket, där hon en dag hittar en bok om hypnos och börjar studera ämnet. Strax därpå försvinner hennes vän Rocky och hon ger sig av från det nu helt miserabla barnhemmet tillsammans med hunden hon har hypnotiserat till att bli hennes husdjur.

Hennes väg till berömmelse genom fusk och hennes kamp mot mannen som försöker använda hennes talang utgör A-handlingen. Relationen till Rocky och till Mollys hund Petula är B-handlingen. Relationen till barnhemmet är C-handlingen och får inte mycket tid, men är ändå viktig för huvudpersonen.

Fråga 3: Vill jag att huvudpersonernas relationer skall avslöjas eller förändras, och hur många relationer vill jag fokusera på?

Jag övervägde att ställa den här frågan om protagonistens karaktär, men valde att ställa den om hans eller hennes relationer istället. Det finns nämligen huvudpersoner som inte förändras alls trots att vi läser 100 000 ord ur deras synvinkel. Men om man skriver en roman eller en kortroman så är det nästan omöjligt att inte låta åtminstone vissa relationer genomgå någon form av förändring. Kom ihåg att huvudpersonen inte bara kan ha relationer till andra människor, utan också till husdjur (som Molly Moons hund) eller till platser (till exempel alla Harry Potter-karaktärers relation till Hogwarts).

Om man "bara" vill utforska hur en relation fungerar, eller har fungerat, är förmodligen novellen den bästa formen. Jag skriver "en" i fetstil, för om man vill beskriva fler än en relation behöver man förmodligen fler händelser, och fler ord, än vad som ryms i en novell.

Relationsutvecklingen i kortromaner och romaner kan vara relativt lik, men eftersom en kortroman nästan enbart består av en A-handling finns det inte utrymme för många relationer att utvecklas på något meningsfullt sätt. Låt oss ta en sväng med Anna igen. I förra veckans skrivtips fick vi reda på att Anna försöker rädda sin vän från en dålig relation.

Det säger mycket om hur Anna ser sig själv som en hjälpande hand, men det kommer definitivt att utmana hennes relation till sin vän. Samtidigt kommer vännens relation till sin pojkvän att utmanas av att Anna försöker få henne att dumpa honom. Om detta vore A-handlingen skulle dramat kunna vara en egen kortroman, men om man vill ha den typen av relationsutveckling som en sidohandling så behöver man sannolikt romanens längd.

Jag hoppas att det här var till hjälp för den som har svårt att välja format! Ibland känner man inte sin idé tillräckligt väl för att omedelbart kunna besvara dessa frågor, men det kan vara bra att reflektera över dem innan man börjar skriva. Lycka till med nästa berättelse!