Att specificera sitt tema
Den som har läst vad jag har skrivit på den här bloggen har förmodligen märkt att jag är ganska känslig för melodramatik och pretentiöst svammel. Samtidigt har jag som författare en tendens att skriva om ämnen som har potential att bli ganska melodramatiska, till exempel skuld, sorg eller ånger. (Jag vill påpeka att det inte är det enda som förekommer i det jag skriver, men det dyker ofta upp.) Det här rådet, om att specificera sitt tema, har hjälpt mig att se temana i mina berättelser på ett helt annat sätt. Det innebär att man fokuserar temat på de inblandade karaktärerna.
Varför specificera sitt tema?
Det korta - och mest abstrakta - svaret är att det gör temat enklare att hantera. Om en bok handlar om en unik person med unika erfarenheter, förutsättningar och relationer verkar det osannolikt att berättelsen om ifrågavarande skulle kunna ge ett svar på en allmän fråga. Ta till exempel Lars, han som avskydde sin mor i förra veckans inlägg om novellkoncept. Hur skulle hans erfarenhet av avsky för en nyss avliden person kunna lära din läsare någonting om döden eller hatet?
Och för övrigt: vilken läsare vill få intrycket av att författaren försöker "lära sin publik en läxa"? En anledning till att vi ofta skrattar åt sagor (även om det inte alltid är rättvist) är hur de ofta avslutas med något i stil med "och det är därför man inte skall sträva efter evig ungdom".
Hur kan man implementera det här tipset?
Det här tipset är ganska svårt att förklara, eftersom det framförallt handlar om författarens inställning, men låt mig göra ett försök. Jag har kommit på två hyfsat konkreta tips som jag kan ge er.
Istället för att i sammanhang med Lars ställa sig själv frågan "hur kan vi människor hantera våra föräldrars död när vi bara har bråkat med dem när de levde?" kan man ställa sig frågan: "hur kommer nyligen frånskilda, medelålders Lars att förhålla sig till sin narcissistiska mors död?"
Skillnaden är att den första frågan skall kunna appliceras på vem som helst, medan den andra frågan bara handlar om huvudpersonen och hans mor. Om man fokuserar på att besvara den frågan kommer läsaren inte att känna sig predikad för, utan kommer att låta sig fascineras av att upptäcka svaret.
- Undvik att låta någon huvudperson slå på stora trumman och dra några universala slutsatser. Det är få fiktiva karaktärer som i vissa situationer kan uttala stora sanningar, och jag skulle rekommendera att tänka efter en extra gång innan man skriver den repliken.
Bra exempel på specifika teman:
Hungerspelen: hur kommer den aggressiva pojkflickan Katniss att förhålla sig till en ofrivillig kamp på liv och död?
Den Hemlighetsfulla Trädgården: kommer den bortskämda, ohälsosamma och egoistiska Mary att lyckas göra sig själv och människorna i hennes närhet till bättre personer?
Jag hoppas att detta inlägg kunde vara samma typ av ögonöppnare för er läsare som det här tipset har varit för mig!