Bemästra motsägelsefull dialog

Om läsförståelse sägs det ofta att man skall lära sig att läsa mellan raderna. Med det följer att en författare bör kunna skriva mellan raderna. Vad säger din berättelse indirekt?

I detta inlägg kommer jag att ge råd för hur man kan använda motsägelsefull dialog för att skapa djup i en berättelse. Det är inte det enda exemplet på motsägelser, så jag lär återkomma till ämnet i framtiden! Jag skulle också rekommendera att du läser mitt inlägg om yttre och inre symbolik, vilket kan hjälpa dig att uppnå djup.

Milda spoilervarningar för Harry Potter, Borta med vinden och Matador

Dialogens natur

I verkliga livet säger vi sällan exakt vad vi tänker. Vi förenklar, sammanfattar och utelämnar. Ibland kanske vi ljuger. Det kan bero på bekvämlighet, tidsbrist eller ens relation till den som man talar med. Om du har huvudvärk och har stukat tån och ditt tåg var försenat så skulle det ärliga svaret på frågan "Allt bra?" vara ett rungande nej. Men om det bara är en kollega som frågar dig i förbifarten vid kaffemaskinen så säger du kanske "Jodå, det knallar och går. Själv då?" för enkelhetens skull.

Detta stämmer i ännu högre utsträckning i skönlitteratur. Vi skriver inte alltid hela konversationer, och vi återger praktiskt taget aldrig varenda konversation som våra karaktärer deltar i under berättelsens gång, iallafall inte replik för replik. Det innebär att de repliker som vi låter dem säga måste jobba hårdare än vad vi säger i verkliga livet. Det finns framförallt två sätt att skriva in motsägelser i dialogen.

Inre monolog som säger emot dialogen

Den inre monologen är huvudpersonens tankar; vad han eller hon säger till sig själv. Om huvudpersonen avsiktligen ljuger kan det se ut såhär:

Jag har aldrig sett en så ful hund. Nosen är intryckt, ögonen är insjunkna och pälsen tovig. Dess ägare är ett huvud längre än jag och har armar tjocka som trädstammar.

"Vilken söt hund!" utbrister jag.

Ett mycket effektivt verkligt exempel härstammar från Harry Potter och hemligheternas kammare. När tuppar börjar dö till höger och vänster och mystiska hot dyker upp på väggarna hamnar Harry på fel plats vid fel tillfälle och måste tala med rektorn, professor Dumbledore. Harry är väldigt nervös eftersom han hör röster som ingen annan kan och kan tala med ormar och folk inbillar sigt att han är Slytherins arvinge. När Dumbledore frågar om det finns något som Harry vill berätta för honom tänker Harry igenom alla dessa problem men inser att han inte vill bli misstänkt av Dumbledore, så han svarar nej.

Eftersom ett viktigt tema i boken är relationen mellan Harry och Dumbledore är det här väldigt viktigt. Den mäktigaste mannen i skolan skulle kunna hjälpa Harry, men Harry vågar inte ta chansen att anförtro sig till honom. Det säger mycket om Harrys tankar, och det ger honom stor utvecklingspotential.

Fundera på vad dina karaktärer vill och hur de förhåller sig till varandra. I vilken situation kommer de att vilja dölja eller förvränga sina tankar? Använd ditt svar på den frågan för att komplicera deras relationer till varandra och till sanningen. Oärlig eller ofullständig dialog är ett utmärkt drivmedel för konflikter.

Motstridig information i olika scener

Som jag har antytt tidigare förhåller vi oss olika till olika människor. Även om man aldrig ljuger kanske man undviker vissa ämnen i närheten av vissa personer. Kanske är man rädd för någons omdöme, eller så vill man inte ta en konflikt, eller så tycker man helt enkelt inte att ifrågavarande behöver veta allt om en.

Det finns goda skäl till den allmänna principen att man skall undvika religion och politik i mindre intima sammanhang. Börja inte diskutera polariserande frågor på lunchrasten. Fråga inte damen bakom kassan vad hon tror händer efter döden.

Men många människor diskuterar sådana frågor privat, i relationer som de tror tål den eventuella spänning som kan uppstå om man har radikalt olika åsikter. Eller så hanterar man det försiktigt för att man inte vill förstöra något som man uppskattar. De flesta har någon gång undanhållit information från sina föräldrar för att deras bild av en inte skall förändras eller för att man inte vill kasta grus i maskineriet på relationen. Det kan handla om allt från sanningen att man faktiskt inte gjorde läxan igår till att man har en hemlig relation. Sedan kanske man träffar sina vänner i skolan och klagar på att man inte orkar med allt plugg, helt enkelt för att det känns mindre riskabelt att öppet erkänna för de personerna.

Det kan vara så enkelt som såhär:

Vän A: "Är allt bra?" Huvudperson: "Absolut."

Vän B (samma dag): "Är allt bra?" Huvudperson: "Ärligt talat nej. Min pappa fick en cancerdiagnos igår."

Jag tycker att Borta med vinden hör till de bäst skrivna böckerna i västvärldens kanon. En av de många aspekter som gör boken så bra är de invecklade relationerna mellan alla huvudpersoner. Scarlet O'Hara vill stå på egna ben, och tar i övre tonåren på sig ansvaret för att försörja hela sin familj när sydstaternas krigslycka vänder. Inför sin far, som bokstavligen har blivit galen av sorg, låtsas hon som att allt funkar som det skall även om de lever på ruinens kant. Hon driver sina småsystrar att arbeta hårt för att upprätthålla den illusionen.

När Ashley Wilkes, mannen som hon är hopplöst förälskad i (eller åtminstone inbillar sig att hon är förälskad i) återvänder efter kriget, drivs kraven på skatt upp. I hans sällskap tillåter Scarlet sig för första gången på länge att tappa ansiktet. Hon erkänner hur orolig hon är att familjen kommer att förlora sin släktgård och drivas från sitt hem, och försöker övertyga Ashley om att svika sin hustru för hennes skull. Han vägrar att bryta sina äktenskapliga löften, men påminner henne om hur mycket hon redan har uppnåt. Ashley påpekar att det finns något som Scarlet egentligen älskar mer än honom; sitt hem, och att hon kommer att hitta ett sätt för dem att behålla det.

Scarlets janusansikte säger mycket om henne. Kärleken till hennes far, som gör att hon vill skydda honom. Minnet av hur stark hennes numera döda mor var, som hon alltid beundrade och vars exempel hon vill följa. Hänsynslösheten och ibland grymheten gentemot hennes yngre systrar. Den själviska besattheten av Ashley, som hon försöker få att lämna sin fru Melanie, även om denna är den mest godhjärtade personen i boken och Scarlets bästa - kanske enda - väninna.

Scarlet berättar sina ärliga känslor för Ashley, men använder dem för att manipulera honom. Hon försöker lura honom, och sig själv, att tro att hon skulle vara lycklig om hon bröt upp från sitt liv och lämnade alla bakom sig utom honom. Det är vad som händer i slutet av boken, och mycket riktigt visar det sig att hennes illusioner trasade sönder hennes liv. Allt detta får man en föraning om bara genom hur hon anförtror sig åt honom.

Speglade scener

Eftersom dialogen är en del av berättelsen kommer den sannolikt att förändras under berättelsens gång. Relationer utvecklas och invecklas, och karaktärerna förändras som personer. Ett sätt att illustrera detta kan vara att sätta samma personer i snarlika situationer vid två olika tillfällen, och se hur deras reaktioner förändras.

Ett exempel är en av mina favoritrepliker från TV-serien Matador. Mads Skjern har en äldre syster, Anna, som är ännu mer hängivet kristen än han själv. I början av serien tackar Mads flera gånger nej till öl och dricker istället mjölk. Han lever knapert utan mycket till nöjesliv, vilket överraskar hans blivande svärfar. Halvvägs genom serien har han börjat tjäna sådana mängder pengar att han har råd med stora fester, till exempel vid sonen Daniels konfirmation.

Anna dyker upp med tätt hoppressade läppar och kritisk blick. Hon påpekar för sin bror att han aldrig brukade dricka, och han förklarar generat bort det. Hans nya fru, Ingeborg, och dennas dotter från ett tidigare äktenskap, Ellen, har för urringade klänningar. Musiken är för vulgär (läs: glad). Alla samtal mellan Mads och Anna blir mer och mer ansträngda.

Efter festen talar Anna med Ingeborg, och hon förklarar all sin frustration. Hon avslutar med att säga att Ingeborg beter sig som en "sköka". Daniel hör detta och ber henne att gå sin väg. I nästa scen säger Anna adjö till Mads och deras lillebror, Kristen, med en värdig nick vid tåget. Kristen vänder sig vädjande till Mads.

"Hon menar väl. Det är ju hennes tro."

Och Mads svarar med en av de mest kärnfulla meningarna i alla de 24 avsnitten:

"Ingen skall komma med sin tro och bringa ofred i mitt hus."

Mads går från att titta snett på alkohol till att köra iväg sin syster för hennes hårda omdömen. Hans ekonomiska och sociala framgång, samt hans relation med den levnadsglada Ingeborg, har ändrat hans personlighet på ett sätt som serien inte riktigt påminner en om förrän man ser kontrasten mellan honom och Anna, som han i seriens början hade hållit med. Att förstöra stämningen och såra Ingeborg är ett grövre brott än att dricka alkohol eller ha roligt på sin konfirmation.

Som synes i mina exempel är dialogen en konsekvens av karaktärernas upplevelser och relationer. Genom att göra den motsägelsefull kan du fördjupa dina berättelser och göra dem mer intressanta och minnesvärda för läsaren. Jag skulle förmodligen kunna fylla en hel anteckningsbok med minnesvärda citat, och många av dem illustrerar motsättningar på de sätt som jag har visat i detta inlägg.

Med det sagt: lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på tisdag!