Berättarperspektiv: att tänka på när du skriver i intim tredje person
Intim tredje person innebär att läsaren ser berättelsen helt eller delvis ur protagonistens synvinkel, trots att protagonisten inte är berättaren, utan omtalas som "hon" eller "han". Det är det historiskt sett vanligaste berättarperspektivet, och kombineras oftast med dåtid.
Vad gör intim tredje person unik?
Det finns en skillnad mellan intim, allvetande och objektiv tredje person. Medan det objektiva tredjepersonperspektivet inte ger läsaren tillgång till någons tankar, utan bara visar det som karaktärerna själva visar utåt, och det allvetande perspektivet kan förmedla vilken information som helst till läsaren, ger det intima tredjepersonsperspektivet nästan samma intryck som första person.
Skillnaden är att man har lite mer frihet i tredje person. Berättaren i intim tredje person kan liknas vid ett litet chip i protagonistens hjärna som kan tjuvlyssna på alla tankar, men eftersom berättaren inte är huvudpersonen, kan den också delge läsaren information som huvudpersonen inte känner till. Det här lilla "chipet" kan alltså ge protagonisten ögon i nacken. Om huvudpersonen går på gatan och trampar på ett klibbigt höstlöv som sedan fastnar på skosulan, kommer han eller hon troligen inte att märka det. Vår berättare, chipet, kan däremot lägga märke till det och berätta det för läsaren.
Detta är ett utmärkt sätt att skapa viss dramatisk ironi (nästa veckas begrepp!), så att läsaren är medveten om något som huvudpersonen inte känner till. Det är dock viktigt att vara på sin vakt mot dessa risker med intim tredje person:
Att byta synvinkel
Detta är det kanske vanligaste felet som man gör i intim tredje person; att det lilla chipet byter hjärna mitt i en scen och börjar beskriva sådant som en annan karaktär tänker eller upplever. Även om man skriver en bok ur flera personers synvinkel bör man låta bli att byta perspektiv många mitt i en scen och istället byta vid scen- eller kapitelbrott. Annars riskerar texten att bli förvirrande för läsaren. Till skillnad från första person, när användandet av "jag"-formen motverkar detta, är det väldigt lätt att glida över till en sidokaraktärs medvetande om man inte är på sin vakt. Om du är osäker på om du har bytt perspektiv mitt i en scen rekommenderar jag att du läser hela scenen högt och byter ut varje "han" eller "hon" mot "jag".
Felaktigt fokus
Att ens vokabulär och det man fokuserar på inte stämmer överens med huvudpersonens personlighet. När man ger sin protagonist en egen "röst" i intim tredje person måste man ta hänsyn till vilka detaljer huvudpersonen lägger märke till och hur han eller hon beskriver dem. Ett exempel: om din huvudperson är fotograf kommer han/hon troligen att anmärka på hur ljuset faller eller hur fönstret i ett hotellrum är proportionerat.
Om fotografen ifråga också läser mycket poesi kanske han eller hon använder sig av vissa poetiska stilgrepp i sitt narrativ, såsom allitterationer, eller tänker och talar i meningar som får en viss rytm och flyter enklare än om han/hon knappast någonsin har öppnat en skönlitterär bok. Detta är något som är lätt att glömma i intim tredje person, och om du känner att huvudpersonens personlighet inte lyser igenom tillräckligt mycket kan du försöka tänka på vilka detaljer i sin omgivning som han eller hon har vant sig vid att lägga märke till, och på vilket språk han eller hon har vant sig vid att använda.