Fyra skäl att infoga tillbakablickar

En tillbakablick är en scen som äger rum före det fiktiva nuet, och som är insprängd i berättelsen. (Inte att förväxla med t.ex. en replik där en karaktär berättar om en tidigare upplevelse! Tillbakablicken är dramatiserad.) Vissa berättelser består nästan helt av tillbakablickar. Det kan till exempel bero på att det fiktiva nuet är kulmen på en konflikt som har byggts upp till sagda kulmen. För exempel på tillbakablickar kan man vända sig till deckargenren, där en detektiv eller amatördetektiv får misstänkta gärningsmän eller vittnen att återuppleva tidigare händelser.

Trots att tillbakablickar är väldigt vanliga kan det vara svårt att veta när det är lämpligt att infoga dem. Det fiktiva nuet är ju den berättelse som du som författare väljer att fokusera på, så hur skall man avgöra när en tillbakablick gynnar historien och när den sätter käppar i hjulet för berättelsen? I detta skrivtips kommer jag att gå igenom fyra situationer där det är lämpligt att inkludera en tillbakablick.

#1 – Skildra händelser som förklarar eller förhöjer nuet

Vissa berättelser skildrar händelser som måste förklaras av huvudpersonens förflutna. Det kan bero på att det fiktiva nuet, som jag nämnde ovan, är kulmen på en konflikt. Det kan också bero på att det fiktiva nuet blir obegripligt, eller tråkigare, om det inte sätts i sitt sammanhang.

I Jonas Jonassons förnämliga Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann bestämmer sig nämnda hundraåring för att smita från sin 100-årsdag, och han ger sig inte tid att fundera på konsekvenserna. Under sitt sekellånga liv har han nämligen låtit sig själv grubbla för mycket. Samtidigt som läsaren får följa hundraåringen på sin resa med en stulen resväska får man läsa om hans långa, absurda liv. Genom att följa pojken som blir vuxen får man en bättre förståelse för gamlingen som ger sig av från ålderdomshemmet.

#2 – Besvara en fråga

Frågor är ofta det som ger en berättelse momentum i läsarens ögon. Vad kommer att hända härnäst? Varför hatar A och B varandra? Vem begick brottet? Hur skall huvudpersonen ta sig ur den här knipan? Och så vidare.

Många av dessa frågor kommer att besvaras i det fiktiva nuet. Vissa av dem kan med fördel besvaras i tillbakablickar. Framförallt de frågor som handlar om en viss persons drivkrafter eller relationer har ofta sina rötter i vederbörandes tidigare upplevelser. Ett utmärkt exempel på det är Severus Snape från Harry Potter-serien. Spoilervarning!

I hela serien misstänks han av alla karaktärer på båda sidor av trollkarlskriget för att vara en förrädare - förutom av Voldemort och Albus Dumbledore, som båda är övertygade om att Snape står på deras respektive sida. I den näst sista boken dödar Snape Dumbledore, vilket förefaller bevisa hans lojalitet till Den Mörka Sidan ™. Men faktum kvarstår att han har hjälpt berättelsens hjältar väldigt mycket, och inför slutstriden bevittnar Harry, Ron och Hermione hur Snape försöker övertyga Voldemort om att låta honom leta upp Harry, vilket han inte har en uppenbar anledning att göra.

Precis före sin död lyckas Snape ge Harry sina minnen, som Harry sedan bevittnar. Frågorna som har sträckt sig över den sju böcker långa serien besvaras äntligen. Varför hatade Snape Harrys far? Vems sida stod han egentligen på? Varför svek han Voldemort? Varför dödade han Dumbledore? Vad var hans verkliga drivkraft?

Kapitlet där Harry blickar tillbaka på Snapes liv säger allt som läsaren har undrat, och scenerna som vi läser är nödvändiga för vår förståelse.

#3 – Ställa en fråga

Som skrivet drivs läsare i hög utsträckning av viljan att få frågor besvarade. Istället för att besvara en fråga kan man använda en tillbakablick för att ställa den. Om man visar information i en tillbakablick som man inte hade kunnat förmedla i det fiktiva nuet på ett smidigt sätt, så kan den få berättelsen att kännas djupare och mer intressant.

I Avatar: Legenden om Korra:s första säsong upplever Korra minnen från sin tidigare inkarnation, Avatar Aang. Under seriens första avsnitt ser hon glimtar av en rättegång som Aang deltog i. Som tittare vet man att en Avatar kan kommunicera med sin efterföljande inkarnation för att berätta värdefull information, men till en början vet man inte vad Aang försöker berätta.

Vad man ser är detta: i sitt tidigare liv behövde hon besegra en extremt kraftfull brottsling. Hennes tidigare liv vill att hon skall känna till allt om denna brottsling. I det fiktiva nuet hotar en sekt att starta en revolution, samtidigt som staden där serien utspelar sig har drabbats av gängkrig och politisk korruption.

Det finns alltså många olika konflikter som Aang kan försöka hjälpa henne att lösa. Frågan om vilken koppling hans gamla fiende har till Korras fiender här och nu är ett spännande mysterium som man längtar efter att lösa, och när Korra äntligen hittar alla pusselbitar och räknar ut vad som har hänt känns det desto mer tillfredsställande eftersom tittaren vet att konflikten är gammal.

#4 – Komplicera en situation/relation

Ytterligare ett skäl att inkorporera en tillbakablick är att göra en samtida situation eller relation mer komplex. Om din huvudperson utan tvekan tvärvägrar att låna ut pengar till en nära vän som har fått en drastiskt högre hyra kan det framstå som osympatiskt. Om man i nästa scen får se hur huvudpersonen i sin ungdom blev lurad på alla sin besparingar av sin egen pojkvän får man större förståelse för henne. Den förståelsen kan ytterligare kompliceras om man sedan får se hur hon har krävt att bli bjuden eller vägrat betala tillbaka sedan dess. Tillbakablickarna ger nuet flera fasetter.

Ett verkligt exempel på hur tillbakablickar kan användas på detta sätt är Hungerspelen. När Katniss anmäler sig som frivillig för att slåss i hungerspelen i den första boken vet läsaren redan att en pojke och en flicka väljs från varje distrikt och att bara en överlever. Oavsett om hennes distriktpartner är sårbar och därmed sympatisk, eller stor och stark och därmed ett hot, kommer han att orsaka henne problem.

När det visar sig att hennes partner är Peeta Mellark erbjuds läsaren en tillbakablick till den gången som Peeta räddade Katniss och hennes familj från att svälta ihjäl, även om han inte kände dem och även om hon aldrig hade gjort honom en tjänst. Läsaren har redan fått klart för sig att Katniss värderar sin systers liv och säkerhet högre än allt annat, så att hon har just Peeta att tacka för Primroses liv, och att han och hon nu är varandras dödsfiender, är ett extremt komplicerat och därmed intressant utgångsläge för hela boken.

Jag hoppas att detta var till nytta! Vid tillfälle skall jag återkomma med tips för hur man rent praktiskt väver in tillbakablickar i berättelsen, men nu nöjer jag mig med:

Lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på tisdag!