Hur kan man förbättra en ineffektiv/ointressant scen?

Scenen är skönlitteraturens atom. Förenklat består den av en katalysator, en uppbyggnad/konfrontation och en klimax. I min serie om de fyra formerna av skönlitterär konflikt visade jag exempel på hur huvudpersonens interna, sociala, samhälleliga och miljömässiga konflikter kan visas på scennivå, och jag rekommenderar att du läser de inläggen utöver detta.

Jag kommer först att gå igenom de enligt mig nödvändiga komponenterna av en scen som måste vara där för att scenen skall fungera och sedan dela med mig av några extra tips för att göra en scen mer intressant eller relevant.

Nödvändiga komponenter

Mål

Huvudpersonen i varje bok måste ha ett övergripande mål som driver huvudhandlingen, samt mindre mål för diverse sidohandlingar. Men för att nå sitt ultimata mål måste protagonisten ha mindre delmål för varje situation han eller hon befinner sig i.

I mitt inlägg om mellanmänsklig konflikt beskrev jag en scen i vilken denna bloggs stjärna Anna grälar med sin far. Hennes klasskamrater har gjort narr av henne på grund av hennes namn, vilket har sårat henne djupt, men hennes far gav henne namn efter sin egen mor och blir sårad över att hon ogillar att heta Anna.

I denna scen är Annas mål inledningsvis att inte behöva prata om mobbningen med mannen som gav henne det namnet, men sedan ger hon med sig och de börjar diskutera saken. När hon inser att fadern över huvud taget inte förstår hennes situation ändrar hon sitt mål till att få honom att förstå henne och inse att hon inte är sin farmor utan sin egen person med sina egna önskemål och behov.

Om din protagonist inte har något mål är det svårt för läsaren att intressera sig för vad som händer. Det är ju inte viktigt för karaktären, så varför skall vi lägga märke till det? Dessutom kommer ingen karaktär att göra något intressant om han eller hon inte har ett mål att uppnå.

Om du befinner dig i en situation där du inte vet vad din protagonist vill i en viss situation, antingen när du planerar, skriver eller redigerar din text, så skulle jag rekommendera att du tittar på de närmast föregående scenerna. Vad hände senast hon träffade de involverade karaktärerna? Var har hänt däremellan? Vilka känslor har huvudpersonen senast genomgått?

Naturligtvis måste även de andra karaktärerna i scenen, om det finns några, ha sina egna mål som du som författare måste vara medveten om, men huvudpersonens mål är i nästan alla fall det viktigaste.

Konflikt + förändring

För varje kraft måste det finnas en motkraft. Antingen karaktärens omgivning, samhället han eller hon befinner sig i, andra karaktärer eller karaktärens egna fel och brister måste lägga krokben för huvudpersonen. Det är vad som utgör konflikten i varje del av berättelsen (återigen: se: min serie om konflikter).

Konflikten är nödvändig eftersom det är den som driver berättelsen framåt (se: mitt inlägg om yin och yang som skönlitterär princip), men den är inte mycket värd om den inte leder till förändring. Det måste inte innebära att varje scen löser en konflikt, men det innebär att en konflikt måste introduceras, förvärras eller komma närmare en lösning. Alternativt måste huvudpersonen lära sig något nytt som förändrar hans eller hennes perspektiv på konflikten.

Jag tror att konfliktens introduktion, förvärring och steg påväg till lösning, men jag tänkte illustrera förändringen genom ny information med ett litet exempel. Och du kan aldrig gissa vem den här scenens protagonist kommer att vara! Eller kan du? Gissade du Anna? Gratulerar!

I denna scen sitter Anna hemma i sin bästa väns, låt oss kalla henne Lina, sovrum, och pratar med henne om kortet hon skrev där Anna förklarade att Linas pojkvän är otrogen. Lina är, föga överraskande, förkrossad, men slits mellan sina känslor för sin pojkvän och sin vilja att göra sig av med en dålig relation. Annas mål är att få Lina att dumpa sin pojkvän. Konflikten utgörs alltså av att Lina inte vill höra vad Anna har att säga medan Anna inte vill lyssna på henne när hon säger att hon fortfarande gillar honom, eftersom hon tycker att han inte förtjänar det. När Anna försöker och misslyckas med att trösta Lina säger Lina plötsligt att det finns en annan anledning till att hon inte kan dumpa sin pojkvän - än.

Det är nämligen så att pojkvännens far är chef för ICA-butiken inne i stan där Lina hoppas kunna sommarjobba, och pojkvännen har lovat att fixa in henne där. Det är viktigt för henne eftersom hennes mamma har tvingats gå ner på halvtid och familjen behöver alla pengar den kan få. Detta ändrar Annas mål eftersom hon nu också vill hjälpa Lina att skaffa ett jobb för att möjliggöra Annas primära mål (att få sin vän att dumpa sin pojkvän). Därmed blir konflikten mer komplex.

Möjliga, rekommenderade komponenter

Lära läsaren något om huvudpersonen

I exemplet ovan lär läsaren sig mycket om Lina, men varför inte lära sig mer om Anna? Det är trots allt henne som boken följer. I den scen jag nyss beskrev händer ganska mycket, så det kanske inte känns nödvändigt, men det är bra om varje scen fyller mer än en funktion. Förvisso lär man sig som läsare alltid om huvudpersonen genom hans eller hennes dialog, hemligheter, val och interna tankar, men man kan också lära sig konkreta fakta, till exempel om ifrågavarandes bakgrund eller intressen.

Konflikten i scenen mellan Anna och Lina ändras när Anna får reda på Linas behov av ett sommarjobb och Anna bestämmer sig för att hjälpa henne. Hur skulle hon kunna göra det på ett sätt som lär oss något nytt om henne? Tja, det är ju svårt för henne att fixa ett jobb från sin kompis sovrum, men hon kan tänka högt och ge tips på ett sätt som anknyter till hennes bakgrund.

I denna scen skulle jag helt enkelt låta Anna berätta om ett sommarjobb hon hade förra sommaren. Säg att hon plockade jordgubbar; ett jobb som många grundskoleelever har under sommaren, och fortfarande har kvar sin före detta chefs telefonnummer. Det är information som anknyter till den huvudsakliga konflikten, för den närmare en lösning (som jag talade om tidigare) och samtidigt lär oss litegrann om Anna!

För dialogtunga scener: ge karaktärerna en syssla

Kommer du ihåg att jag skrev att Anna och Lina satt och talade i Linas sovrum? Det är ingen konstig plats att prata med sin bästa vän på, och är förmodligen inte en detalj som du lade märke till - men där stöter vi på problemet. Det är ingen intressant detalj, och därmed ingen som vi känner igen. Jag skrev också att Anna och Lina bara sitter ner och talar, vilket innebär att vi nästan bara får dialog från den här scenen. Det är inte per definition dåligt, men varför inte ge dem något att göra samtidigt som de talar med varandra?

Precis som med bakgrundsinformationen måste denna syssla inte nödvändigtvis vara dramatisk; poängen är att den skall ge scenen rörelse. Till exempel kan man tänka sig att den förkrossade Lina inte har orkat städa sitt rum sedan hon fick kortet från Anna, och att Anna hjälper henne att vika ihop kläderna, dammsuga golvet, vädra och ta disken till köket.

Denna syssla skulle understryka scenens tema, nämligen Annas kärlek till, och vilja att hjälpa, sin bästa vän. Ett annat tema är behovet av att reda ut Linas problem. Samtidigt känns städning av sovrum inte som en tematiskt viktig sysselsättning, så läsaren kommer förmodligen inte att fokusera för mycket på att flickorna sorterar strumplådan.

Jag hoppas att detta inlägg kan hjälpa vem som helst som känner att man har överflödiga eller ointressanta scener i sin berättelse. Lycka till!