Jag har deltagit i min första novelltävling i år!

Som titeln antyder så är det här en liten uppdatering från mitt skrivbord. Jag har skickat in ett bidrag vid namn Sista kvällen i Sverige till förlaget Skimra nus novelltävling, som passande nog också heter Skimra nu.

Sista kvällen i Sverige är en av mina kortaste noveller hittills (bara 1493 ord lång), och är den som innehåller minst handling. Som titeln antyder handlar den om två unga män som tillbringar sin sista kväll i Sverige tillsammans; berättaren Sebastian och hans bäste vän Karl, som blev bästa vänner i gymnasiet och nu skall studera utomlands.

Jag fick idén att skriva något som kunde illustrera hur jag kände när det var jag som flyttade utomlands och skulle ta adjö av mina vänner och min familj. Även om jag flyttade tillbaka mycket tidigare än tänkt var planen att jag skulle bo utomlands relativt länge, och jag hade aldrig tidigare bott ensam. Att skiljas från folk kändes väldigt omvälvande och sorgligare än jag hade trott att det skulle, och jag ville försöka beskriva detta. Sebastian och Karl är inte byggda på mig eller personer från mitt liv, men hur de känner för varandra tar avstamp i hur jag kände för mina nära och kära i samma situation.

Förutom att vara en av mina kortaste noveller är Sista kvällen i Sverige också den första novell som jag har skrivit i ett svep. I och för sig lade jag till mycket i andra och tredje redigeringen, men det första utkastet tog mig under två timmar att skriva; förmodligen närmare en timme, och jag lämnade inte min stol förrän det var klart. Det är ett nytt rekord för mig.

Jag vet såklart inte om denna novell kommer att bli publicerad i just Skimra nu-antologin, men om inte så kommer jag att försöka få den publicerad i en annan novellsamling, för jag tycker om den även om den är ganska olik mina övriga berättelser. Relationerna som jag byggde under gymnasietiden är väldigt viktiga för mig, och jag tror inte att jag är den enda som känner så. Och att flytta till ett annat land är en anmärkningsvärd erfarenhet, oavsett om man åker ensam eller har någon med sig.

Och med det sagt: lycka till med vad du än skriver, oavsett hur känslosamt det är, och så ses vi när jag får tid!