Linn Jonsson är en författarvän som vann ett av läsarpriserna i Betareaders Valentine Crime-tävling och som har varit generös nog att skriva ett gästinlägg om testläsning för denna blogg. Här kommer hennes historia om hur testläsning hjälper både författaren och läsaren!

Från läsarskygg till läsartrygg - hur testläsning öppnade en ny dörr i mitt skrivande.

Jag har aldrig tyckt om att låta någon läsa mina texter innan de är helt färdiga, det har känts privat och naket. Jag var dock beredd att göra ett undantag för Betareaders Valentine Crime-tävling.

Konceptet var nytt för mig, att vinnarkandidaterna skulle väljas utifrån andras feedback. Och dessutom erbjöds två pris för bästa testläsare. Det var med skräckblandad förtjusning jag författade mitt eget bidrag. Jag ville ha det avklarat för att kunna fokusera på att läsa andras verk. Läsningen var vad som lockat mig till tävlingen. Jag läser snabbt och brukar kunna uttrycka feedback på ett bra sätt, så jag tyckte att jag hade goda chanser att vinna.

Jag ville skicka ett eget bidrag till tävlingen också men vill inte "fuska" och råka ta inspiration av någon annan. Därför skrev jag först färdigt min egen novell för att ha den gjord och ägnade mig sedan framför allt åt att tycka till om andras verk. Jag upplevde min egen text som klar. Inte perfekt, men färdig. Jag hade läst igenom texten med fokus på stavfel och formatering, någon egentlig redigering hade jag varken gjort eller tänkt mig att jag behövde.

Jag slängde mig som en hungrig varg över alla nya bidrag som kom in. I tur och ordning betygsatte jag dem utifrån grammatik, spänning etc. Samtliga fick i även en lagom tjock paragraf text om vad jag gillade med texten samt vilka förbättringsområden jag såg. Ödmjukt, vänligt och effektivt. Jag hade hunnit igenom en handfull texter innan jag fick ett meddelande. Det var från en av de personer som fått en drive-by-recension av mig. Ifrågavarande undrade varför jag inte kommenterat något i den löpande texten. Det fick mig att fundera. Kan man verkligen göra så? Det kändes mer tabu när det inte var en del av ett skolarbete att "tvingas" peta i andras texter.

Jag började bli osäker på min egen text när feedback från andra läsare började rulla in. Jag hade stavfel såklart, men jag hade även hela meningar som var svåra att förstå. Många tyckte att huvudpersonens beslut kändes omotiverade. Vad karaktären sa och gjorde stämde dåligt ihop.

En ny värld öppnades. Jag insåg att min vana att skriva och opponera på akademiska texter inte gick att översätta direkt till skönlitterära texter, som kräver helt annan respons.

Det sved i min stolthet att erkänna att min text var långt ifrån färdig, och att varje redigering gjorde den bättre. Det förändrade också mitt eget läsande. Från trevande trevligheter övergick jag till att anstränga mig för att berätta för andra författare vad jag kände, tyckte och tänkte om deras texter.

Särskilt en novell satte min nyfunna stolthet som konstruktiv testläsare på prov. Jag gillade novellen men fick en rejäl kalldusch när den slutade tvärt och orealistiskt. Först skrev jag några korta rader där jag bara berättade att jag gillade texten men att slutet var hastigt och kanske behövde lite mer arbete.

Det var snällt och intetsägande. Inte konstruktivt eller hjälpsamt. Jag började om och valde att vara ärlig. Jag berättade i detalj vad som hade fångat mig med handlingen. Jag uttryckte sedan min frustration över hur slutet inte passade ihop med inledningen. Berättade var logiken brustit för mig, vilken vändning i berättelsen jag hade hoppats på och vad som fördärvade slutet för mig. Jag skickade iväg min feedback och fick genast dåligt samvete. Författaren hade säkert gjort sitt bästa och här kommer jag och stampar på alltihopa.

Några dagar senare får jag ett nytt meddelande. Det var från mottagaren av min "sågning". Det var ett glatt och sprudlande tack. Ett tack för att jag tycktes ha textens bästa i siktet och genuint ville att den skulle bli bra. Författaren ville bolla några tankar med mig och önskade att jag läste den redigerade texten igen för att se om den blev bättre. Det blev den! Och jag blev en ännu bättre testläsare av att få varit del av det.

Jag gick från att se på min skrivprocess som något hemligt och privat till att se fram emot att ta del av kritik från testläsare. Jag kan längta efter att få slänga ut något och fråga "Förmedlas känslan bra här?", "Känns det rimligt att karaktären gör detta val?". Jag kan nu se det konstruktiva i att kunna dela ofärdigt arbete med andra skrivande kollegor. Det finns inget värde i att skriva något "helt själv". Att få en text att fungera måste inte vara ett ensamt arbete för att det ska vara ditt eget.
Jag vann läsarpriset - men inte ens det hade jag kunnat göra utan andras hjälp. Därför vill jag dela med mig av några områden jag tycker varje bra testläsare skall ha med sig i sitt läsande.

1. Vad känner du när du läser, är känslan logisk i relation till handlingen? Fundera på bland annat om karaktärernas agerande är trovärdigt - varför/varför inte? Gör karaktärerna något annat än vilka tankar, värderingar och motiv som de tidigare verkade ha? Förklaras något som skulle kunna förmedlas med handlingar istället? Följ regeln "Show, don´t tell" och hjälp författaren att se var redigeringen behövs.

2. Var ärlig när du inte förstår! Det är författarens jobb att få sin läsare att följa med i handlingen och du som läsare behöver signalera när det inte sker. Exempel kan vara karaktärer som inte presenterats som dyker upp helt plötsligt. Handlingen kan ta ologiska vändningar, platsen kan förändras snabbt, årstider, veckodagar och förflyttningar som tar kortare eller längre tid än rimligt.

3. Berätta både vad som är bra och mindre bra med texten - och ge exempel!

4. Var lyhörd för författarens önskemål. Vilken typ av feedback som önskas och vilka frågor vill ifrågavarande ha svar på? Är flytet i texten bra, går handlingen i lagom takt, kan du relatera till karaktären och dennes val?

5. Våga ge dig in i det tekniska. Små misstag kan stjälpa en hel text. Var extra vaksam på följande:

• Finns det stavfel, syftningsfel, särskrivningar? Används talesätt och ordspråk på rätt sätt?

• Innehåller texten tempusväxlingar? Är de logiska och lätta att förstå?