Mitt problem med "tonårsrösten"

Författare av modern ungdomslitteratur, som berättas ur en tonårings/ung vuxens perspektiv, granskas ofta i sömmarna för att se om de har uppfyllt tonårsrösten. Med det menas att berättelsen låter som att den berättas av en ung person. Det handlar inte bara om att berättelsen handlar om "tonårsproblem" i stil med att bana sin egen väg oavsett vad föräldrarna säger, att uppleva sin första kyss, eller att hantera mindre önskvärda klasskamrater, utan om att ordvalet, ordspråken och meningsbyggnaden skall låta "som en tonårings".

Problemet med det är att inte alla tonåringar är stöpta i samma form. Jag har, enligt både släktingar, vänner, ovänner, lärare och främlingar på långdistanståg, aldrig framstått som en tonåring ens när jag var en. Jag kan också erinra mig flera tonåringar som talar på ett sätt man inte riktigt förväntar sig. Innebär det att det skulle vara "orealistiskt" att skriva en bok där den tonåriga huvudpersonens inre monolog låter som min gjorde i gymnasiet?

Jag tror att anledningen till att så många talar om "tonårsrösten" är att tonåringar ofta verkar vara varandra ganska lika. Eftersom de är gamla nog att bli medvetna om sig själva och sina relationer till omvärlden, men fortfarande unga nog att inte ha samlat så mycket erfarenheter, påverkas de av sin omgivning i högre utsträckning och högre tempo än vad man gör som vuxen. Det innebär att tonåringar är benägna att snappa upp slang och att omedvetet härma sin närmaste omgivnings sätt att tala och tänka. Tänk efter - hur många av oss har inte hävdat en viss åsikt eller smak i tonårsåldern, bara för att senare inse att de egentligen inte alls tycker om, säg, Hip Hop, utan bara lyssnade på det för att många i deras omgivning gjorde det och de ville känna gemenskap med dem.

Vad som kännetecknar många av oss som inte "låter som tonåringar" är att vi ofta har haft fler eller åtminstone annorlunda influenser. Jag har umgåtts mycket med äldre familjemedlemmar och fick inte en större vängrupp av jämnåriga förrän i gymnasiet. Därmed höll jag mig inte ajour med vad "ungdomarna" pratade om, för det var inte relevant för mig. Jag har också älskat att läsa sedan jag lärde mig att tyda bokstäver, och även om jag läste en del väldigt populära moderna böcker, såsom Harry Potter, så formades många av mina intryck av äldre litteratur. Jag växte upp med De tre musketörerna, Röde Orm, Tintin, Anne på Grönkulla, Maigret, Utvandrarna, och så vidare. Böcker skrivna av numera döda författare, många gånger utländska, i kombination med de ofta äldre människorna jag umgicks med, formade min tankevärld och därmed mitt språk. Jag förstår modern slang och vet ungefär vilken musik och vilka filmer som är i ropet, men det har sällan varit intressant för mig.

Såvitt jag har kunnat märka gäller något liknande för många invandrare. Om man flyttar till ett nytt land är det vissa saker som man troligen känner igen - till exempel vet de flesta som är födda på den här sidan sekelskiftet hur man använder sociala medier - men stora delar av ens kulturella ramverk kommer att vara annorlunda. Ta religion som ett exempel! Religion ger upphov till traditioner och påverkar hur man ser sig själv, livet, andra människor, och moral. Om någon invandrar till det väldigt sekulära landet Sverige kommer en religiös bakgrund att skilja den personen från sina jämnåriga.

Även folk som har vuxit upp i sina föräldrars hemland och konsumerat den för tillfället aktuella kulturen kan tala och tänka på sätt som inte är stereotypa för deras generation. Om man växer upp under dåliga omständigheter, till exempel med en alkoholiserad förälder, är det vanligt att man tvingas mogna snabbare. En femtonåring som har behövt ta hand om sina två yngre syskon sedan hon var tio kommer att tänka, tala och agera olikt en femtonåring vars uppväxt har inkluderat två fullt friska föräldrar.

Och även om man bortser från dramatiskt olika uppväxtsätt så finns det vissa människor som är brådmogna. Jag lär enligt min familj ha varit ganska lillgammal och haft en tendens att bete mig som en hönsmamma även innan jag började läsa 1800-talsklassiker. Vissa människor är till naturen benägna att gå emot strömmen. Nördar tenderar att gräva ner sig så mycket i sina favoritämnen att de helt enkelt inte har tid för annat.

Kort sagt så ignorerar jakten på "tonårsrösten" hur olika människor är. Det finns inte ett sätt att vara tonåring. Generation Z är inte så homogen som man kanske kan tro. Ingen generation är eller kommer någonsin att vara så homogen att det inte finns en enda utstickare i den.

Därmed inte sagt att jag tycker att man inte skall ta hänsyn till samtida trender när man skriver om samtida ungdom. Jag, som är 21, har påverkats mycket mer av 2010-talet än någon som är 51 och växte upp under 80-talet. Om du skriver om en medlem av generation Z är det värt att ta hänsyn till hur amerikaniserad vår populärkultur är, hur otrygga många bostadsområden och skolor är, hur vanlig klimatångest är och det fokus på sociala frågor som har präglat samhällsdebatten under vår uppväxt.

Även om din protagonist kanske inte själv har klimatångest eller en ständig identitetskris - och även om den kan säga fem meningar utan att hänfalla till svengelska - så kommer de fenomenen troligen att ha påverkat ifrågavarandes umgängeskrets. Till exempel skulle få numera tala om sin flickvän som en salt tjej, vilket inte var ett ovanligt uttryck för fyrtio år sedan. Faktum är att Google Docs försöker få mig att ändra salt till söt i föregående mening. Och om någon faktiskt säger salt istället för snygg är det ett tecken på att han eller hon är något av en udda fågel.

Sammanfattningsvis tycker jag att fixeringen vid att få unga protagonister att låta stereotypt unga är dum, men att det finns ett värde i att ta hänsyn till vilket samhälle som din karaktär har vuxit upp i. Och vad gäller tonåringar som kommer de nog alltid att ha samma typ av problem, och därmed tänka på samma typ av saker, som jag nämnde i början av inlägget. Det är bara det att frågor som "Vem är jag?" och "Vart är jag på väg i livet?" tar sig väldigt olika uttryck beroende på ens bakgrund.

Och med det sagt: lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på tisdag!