Noveller är som dynamiska sångtexter - om konsten att utnyttja det korta utrymmet
Det finns i grunden två sorters sånger: de statiska och de dynamiska. De statiska skildrar en känsla, ett tillstånd, en relation eller en åsikt. De dynamiska skildrar en berättelse. Många ballader om verkliga eller fiktiva personer skildrar delar av personernas liv och är därmed dynamiska, såsom Temutschin och Dschingis Khan, som handlar om Djingis Khan, även känd som Temutschin, och som komponerades av det utmärkta tyska bandet Dschingis Khan.
Det finns mycket som förenar den dynamiska sången med novellen. De flesta moderna sånger är omkring 3-5 minuter långa. Att läsa en novell högt tar mellan 5-30 minuter. Novellen har mer utrymme för detaljer och reflektion, men en 3 minuter lång sång kan väcka stora känslor hos lyssnaren. I detta inlägg kommer jag att visa vad en novellförfattare kan lära sig av de stora komponenterna med hjälp av en av mina favoritsånger: Glöm mig om du kan, skriven av Benny Andersson och Björn Ulvaeus för musikalen Chess.
Sångens uppbyggnad
Glöm mig om du kan är uppbyggd på följande vis: vers 1, refräng, vers 2, refräng. I första versen berättar rollfiguren, Alexandr Molokov, hur han blev hänförd av lenininismen; hur han trodde att kommunismen skulle rädda världen. "Men offer krävs för nåt så stort, och offrat har jag gjort."
I andra versen får man höra hur Molokov efter sitt offer förlorade sig i kommunismen. "I revolutionens röda gap maldes också jag till ett nytt slags fångenskap." Han känner inte igen sig själv längre, men samtidigt framstår hans liv före det ödesdigra valet som en dröm.
Refrängen är likadan båda gångarna. Den handlar om hans offer. Underförstått förmedlas att Molokov angav sin flickvän/fästmö/fru - det är oklart hur formaliserad deras relation var. Resultatet blev att hon fördes bort på ett tåg, antagligen till ett fångläger, och aldrig återvände. "Jag såg en skymt av hennes kind när tåget gick. // Det var mitt livs värsta ögonblick (...) Hennes ögon sa mig: du och jag // Det var vi men du förrådde mig idag."
Sammanfattningsvis är strukturen alltså denna:
Livet och hängivenheten före förräderiet.
Själva förräderiet.
Uppgivenheten och självföraktet efter förräderiet.
Själva förräderiet.
Jag rekommenderar att du som läser denna text lyssnar på Glöm mig om du kan innan du fortsätter läsa.
Sångens/novellens tre grundstenar:
Katalysator
I Glöm mig om du kan är startpunkten - handlingens katalysator - inte tydligt utsatt i tid, men den är väl definierad. Molokov "kunde läsa Lenins ord" och blev begeistrad av dennes budskap och framtidstro. Detta får man veta redan i sångens första strof, så lyssnaren får omedelbart veta att konflikten inte hade varit möjlig utan kommunismens intåg. På samma sätt bör en novells katalysator infalla tidigt för att sätta handlingen i sitt sammanhang. Även en ickelinjär novell, vars handling delvis utspelar sig före den första scenen, har en form av startpunkt.
Ett exempel är min novell Mina bästa minnen. Berättelsen inleddes egentligen i det förflutna, när huvudpersonen Nils mormor dog, men novellens katalysator är att övernaturliga påminnelser av hans tid med mormodern leder honom till en sorts fjärde dimension. Det inträffar förvisso först i andra scenen, men det beror på att den första scenen illustrerar hur stort tomrum som Nils mormor lämnade efter sig och varför mötet är viktigt. Med detta kan man jämföra sånger som börjar med en refräng.
Vändpunkt
Vändpunkten utgörs ofta av något av följande alternativ:
Ny information kan avslöjas som ändrar det man tidigare visste,
En händelse kan ställa huvudpersonens värld på ända,
Eller så kan en karaktär fatta ett avgörande beslut.
Ibland händer alla dessa saker i snabb följd, men då brukar den första räknas som vändpunkten. I Glöm mig om du kan förmedlas vändpunkten i sista raden av första versen och refrängens början. "Och offrat har jag gjort // Jag såg en skymt av hennes kind när tåget gick." Vändpunkten i Molokovs liv var att han offrade sin kärlek för sin ideologi. Han gick från en lojal pojkvän till en lojal kommunistisk kamrat.
I Mina bästa minnen utgörs vändpunkten av att Nils mormor uppenbarar sig och bereder honom möjligheten att ta ett riktigt avsked av henne.
Slut
Precis som i skrivna berättelser vill man få veta vad som händer i en sång som man lyssnar, framförallt i de dynamiska sångerna som skildrar ett händelseförlopp. I Glöm mig om du kan är det sista man får veta att Molokov förändrades i grunden och aldrig har varit sig själv lik sedan han förråde Natasja. "I revolutionens röda gap maldes också jag till ett nytt slags fångenskap."
I Mina bästa minnen tar berättelsen de facto slut med att Nils kommer hem till verkligheten. Vissa berättelser slutar med ett så kallat öppet slut, det vill säga att man får ledtrådar men inte ett definitivt svar på de främsta frågorna. Ett exempel är Borta med vinden, som slutar med att Scarlet bestämmer sig för att försöka rädda sitt äktenskap, även om man inte får veta hur det går för henne.
Insikt
Insikten kan vara ett generellt budskap, som i Mina bästa minnen, som hävdar att ingen människa har försvunnit såvida inte alla har glömt honom eller henne. Den kan å andra sidan vara en insikt om en viss person eller situation, såsom fallet är i Glöm mig om du kan.
Jag blev en främling för mig själv, förändrad mer än jag förstod. Mera en princip, ja, som en fix idé, än en man av kött och blod. Så i revolutionens röda gap maldes också jag till ett nytt slags fångenskap.
I det korta formatet lönar det sig ofta att uttryckligen förmedla insikten. Molokov anser sig själv vara mer av en robot än en människa numera, tack vare valet han gjorde i sångens vändpunkt. På ett liknande sätt får Nils höra sin mormors insikt om döden rakt ut i andra halvan av Mina bästa minnen. Fundera på vilken insikt som din berättelse förmedlar om en person, en händelse, en känsla eller ett tema, och överväg om du vill uttrycka den rakt ut.
Stil
De flesta sånger och berättelser har en tydlig stil. Sånger har givetvis en rytm och melodi, som förstärker budskapet och är en anledning i sig att lyssna på dem. Men även noveller kan och bör utveckla en viss rytm och en egen stil som passar deras berättelse.
Till skillnad från romaner, som ofta är ett lapptäcke av olika typer av scener, är noveller koncentrerade. Skräcknoveller innehåller i många fall den klassiska juxtapositionen mellan lycka/humor och skräck, men ägnar typiskt sett nästan hela sitt utrymme åt de skräckinjagande elementen. Den senaste novellen som jag har skrivit färdig handlar om svårigheterna som man kan uppleva när man påbörjar sin arbets- och bostadskarriär i dagens samhälle, och är därför mer bitter än ljuv, även om den inte är dystopisk.
Den utspelar sig under ett år och gör nålstick i varje månad, då den beskriver situationer som huvudpersonen finner sig i och åtgärderna som hon vidtar. Större delen av novellen består av ett stycke narrativ följt av en replik, följd av nästa månads narrativ, ungefär som verserna och refrängen i en sång. Mina bästa minnen handlar å sin sida om hur Nils mormor påverkade hela hans liv, och består därför av mer traditionella scener och tillbakablickar till olika aspekter av hans och hans mormors relation. Dess struktur är mer lik en ballad.
Så fundera gärna på vilken typ av berättelse du skriver. Du kan inte slå in en cylindrisk kakburk i ett likadant paket som en bok, och på samma sätt bör du klä en kärlekshistoria i samma skrud som en politisk tragedi.
Och med det sagt: lycka till med vad du än skriver, lyssna på Chess, och så ses vi på tisdag!