Om att överge projekt: 4 tecken på att du bör gå vidare

I mitt senaste skrivtips gav jag 5 tecken på att ditt bristande intresse för ditt nuvarande projekt beror på att du behöver ta en paus. Här kommer uppföljaren: 4 tecken på att du faktiskt bör gå vidare från ditt projekt.

Tecken #1: Du tror dig inte kunna skriva just detta projekt just nu

I mitt ovan nämnda förra inlägg skrev jag att generellt dåligt förtroende för din egen skrivförmåga inte är en god anledning att överge ditt nuvarande projekt, men att dåligt förtroende för din förmåga att skriva just detta projekt kan vara ett tecken på att du bör lägga det på hyllan. Vad jag menar är att vissa projekt är så komplexa att en oerfaren författare har svårt att göra dem rättvisa. Det innebär inte att det är omöjligt; J.K. Rowling debuterade med en oerhört invecklad fantastikserie på sju böcker! Men hon hade skrivit andra berättelser tidigare, utan att publicera dem, och tog lång tid på sig att bygga världen som serien utspelar sig i.

Ju fler volymer en berättelse innehåller, ju mer utvecklat världsbygge som krävs för den, ju fler tidslinjer som dess författare måste hålla koll på och ju fler karaktärer och berättarperspektiv den innehåller, desto mer komplex blir den. Om du knappt har skrivit färdigt en berättelse tidigare, eller enbart har skrivit korta noveller, och känner dig överväldigad av den sci-fi-trilogi som du nu försöker skriva, så är det fullt begripligt. Om problemen som du har upptäckt i ditt nuvarande manus eller i ditt världsbygge känns för svåra att fixa så kan det bero på att de faktiskt är det - just nu. I den situationen rekommenderar jag att du lägger det projektet åt sidan och koncentrerar dig på något mindre invecklat. Kanske återvänder du aldrig till din trilogi igen, och kanske gör du det när du är mer erfaren. Hursomhelst är det en god idé att gå vidare för tillfället.

Tecken #2: Sådant som normalt roar dig känns ointressant

Även detta tecken har en kusin i det förra inlägget. Där skrev jag att varje författare tenderar att ha en eller ett par akilleshälar; delar av den kreativa processen som de inte är så bra på eller som de inte gillar lika mycket som resten. Om du befinner dig i en av dina akilleshälsfaser och blir frustrerad på projektet i fråga är det svårt att veta att det är projektets fel. Men om du ogillar en fas av processen som du vet att du vanligen tycker om, eller upptäcker att en aspekt som du brukar vara bra på (t.ex. personbeskrivningar) inte är tillfredsställande att arbeta med, kan det vara ett tecken på att ditt nuvarande projekt inte är intressant att arbeta på längre.

Detta förutsätter emellertid två saker: att du har skrivit tillräckligt mycket för att veta vad som brukar eller inte brukar fungera bra, samt att du är säker på att det inte är yttre omständigheter som hindrar dig från att njuta av din berättelse. Exempel på sådana yttre omständigheter går också att hitta i förra inlägget.

Tecken #3: Du upptäcker ett stort problem i det grundläggande konceptet

De flesta "isolerade" koncept går att arbeta med utan problem. Med isolerade koncept menar jag berättelsens byggstenar. Låt oss ta Harry Potter som exempel, eftersom jag redan nämnde J.K. Rowling. Hela konceptet för den berättelsen kan sammanfattas och förenklas på följande vis:

En ung pojke, som överlevde den dödande förbannelsen tack vare sin mors uppoffring, blir antagen till en internatskola för trolldomskonst och måste kämpa mot mannen som försökte döda honom för att eliminera det förutspådda hotet som han utgjorde. Pojken är enligt profetian den ende som kan döda denne man, som sägs vara den mäktigaste onda trollkarlen någonsin, och är beväpnad med världens starkaste magi: kärlek.

Isolerade koncept från denna sammanfattning är snarast de troper som ingår, bland annat: internatskola, en av ödet utvald hjälte och det godas kamp mot det onda. Jag ser det som att troperna är ingredienserna och konceptet är det unika receptet för en viss berättelse. Dessa isolerade koncept, eller troper, är sällan problematiska i sig (även om vissa kan vara svårare att arbeta med än andra), men vissa kan krocka med varandra och fördärva receptet. Vid något tillfälle skall jag skriva ett inlägg om hur ett bra recept för en historia kan se ut.

Ett exempel, som nästan fördärvade Harry Potter (men inte riktigt, eftersom J.K. Rowling lyckades lösa det på ett effektivt men lite långsökt vis), är tidvändarna. Vem skulle vara bunden av ödet om man kan åka bakåt i tiden och ändra saker? Varför skulle James och Lily behöva dö om, säg, Dumbledore bara åkte 12 timmar tillbaka i tiden och besegrade Voldemort? Rowling lyckades besvara de frågorna, men om du stöter på liknande problem i grunden av ditt koncept, som du inte kan lösa, kan det vara lika bra att gå vidare från den berättelsen.

Du kan använda de delar av konceptet som du tycker bäst om och omarbeta resten så att hela receptet fungerar, men vid det laget har du förmodligen skrivit receptet till en annorlunda berättelse. Därför räknar jag det som att du har gått vidare från ditt ursprungliga projekt. Naturligtvis kan du också helt enkelt strunta i konceptet och dess troper helt och hållet och gå vidare till något nytt!

Tecken #4: Du har försökt allt du kan, men har ändå tappat intresset

För de allra flesta författare är skönlitteraturen inte ett heltidsjobb, utan en hobby som man hoppas kunna tjäna pengar på men som inte betalar ens hyra och mat. Det innebär att man bör kunna njuta av sin hobby. Även om man är yrkesförfattare på heltid vill man sannolikt också tycka om sitt arbete. Med det sagt så kan det hända att man helt enkelt tappar intresset för sin berättelse.

Om du har tagit hänsyn till vad jag, och andra oerfarna hobbyförfattare med någon sorts plattform, har gett för tips för att hålla lågan vid liv och rädda din relation till din berättelse, men även efter flera månaders ansträngning helt enkelt inte längre har någon passion för eller intresse av ett visst projekt kan det vara lika bra att lägga det på hyllan.

Du avlägger inga äktenskapslöften när du sätter pennan till papperet, eller fingret till tangenten. Det viktigaste med en hobby är att den är underhållande och tillfredsställande. För att känna sig tillfredsställd bör man kunna avsluta ett projekt, men för att underhålla sig själv behöver man ett projekt som man gillar att arbeta med. Så om det inte funkar är det ingen skam att gå vidare.

Och med det sagt: lycka till med vad du än skriver, eller slutar skriva, och så ses vi på tisdag!