Symboliska/tematiska antagonister: en fallstudie

Det är ingen hemlighet att jag älskar Avatar: The Last Airbender, och idag tänker jag ta en titt på dess mäktigaste antagonist, Fire Lord Ozai. För er som inte har sett serien så är Ozai kung över den nation som bebos av så kallade eldbändare och som har terroriserat de omkringliggande nationerna i hundra år. Som person är han manipulativ, grym, sadistisk och narcissistisk. Hans mål är att ta över de delar av världen som hans far och farfar ännu inte har hunnit lägga under sig.

Bland avatarfans råder det konsensus om att Ozai är en ganska tråkig karaktär, framförallt i jämförelse med sina barn Azula och Zuko, som är fascinerande karaktärer och mycket välskrivna antagonister. Framförallt Zuko är lätt att sympatisera med och har blivit mångas favoritkaraktär. Men Ozai har inga förmildrande omständigheter som förklarar hans beteende och inga goda egenskaper. Han är mäktig och vill bli mäktigare, eftersom han gillar makt. Och om han lyckas traumatisera några tonåringar på vägen så är det bara en bonus. Han är verkligen tvådimensionell. Men han utgör ett stort hot tack vare sin politiska skicklighet och förmåga att manipulera eld bättre än de flesta i sin nation.

I det här inlägget tänker jag diskutera vilken funktion som en antagonist som Ozai kan fylla och varför han fungerar som fiende trots sin ointressanta personlighet. Detta är inte ett skrivtips, utan snarast en undersökning av ett ämne som intresserar mig personligen.

Han är farlig på riktigt

Till skillnad från stereotypen om Fienden™ som sägs vara farlig men som de oerfarna hjältarna besegrar på ett kick framställs Ozai som ett hot att ta på allvar. Han lyckas undvika och manipulera hjältarna och ju mer tid som läggs på Zuko och Azula, desto bättre förstår tittaren hur han har utnyttjat dem och fått dem att göra precis som han vill. Även om man inte får se honom (annat än i någon enstaka tillbakablick) förrän i seriens tredje och sista säsong, förstår man genom hans närstående att han är ett hot, både politiskt, fysiskt och psykiskt.

Och när han väl dyker upp i egen hög person och man får höra honom tala på sitt hotfulla, silkeslena sätt och man ser honom skjuta eld och blixtar mot dem som argumenterar emot honom är det imponerande. Även om hans personlighet inte är mycket att hänga i granen så är han så kompetent att han ändå blir intressant och fyller sitt syfte som fiende.

Hans dåliga egenskaper är begripliga

Även om man aldrig riktigt förstår, och framförallt inte sympatiserar med, Ozai kan man ändå förstå hur hans megalomani och egoism uppstod. Hans företrädare har fört krig i nästan hundra år och har värderat kompetens, arrogans och hänsynslöshet högre än allt annat. Om man läser mellan raderna kan man också gissa att Ozai konkurrerade med sin äldre bror Iroh under hela deras barn- och ungdom om föräldrarnas uppmärksamhet.

Min poäng är att Ozai inte bara dyker upp ur tomma intet och säger: Tjena, jag är ond och maktgalen och vill ta över världen bara för att! Han gör inte en Voldemort och är grym för att hans föräldrar, som han aldrig lärde känna, hade en dålig relation. Nej, Ozai har både anlag och uppfostran för att bli sadistisk och narcissistisk. Man får aldrig veta vad han har fyllt sina tankar med - vad som driver honom personligen - men man får veta hur fabriken såg ut, alltså hur grunden lades.

Han motiverar de intressanta antagonisterna

Jag har redan nämnt Ozais barn och jag tror att jag talar för många fans när jag säger att de är båda hör till seriens bäst skrivna karaktärer. Ingen av dem hade blivit som de blev utan Ozai.

Azula

Azula är en protegé; hon är en mycket skicklig eldbändare, manipulatör, strateg och politiker. Hennes far uppmuntrar hennes sadism och kompetens men visar inget intresse för hennes vänner eller någon annan del av hennes barndom (observera att hon bara är 14 när serien utspelar sig). Eftersom barnens mor inte längre är en del av familjen finns det ingen som kan kompensera för Ozais enkelspåriga tankesätt och uppfostran.

Att Azula är beredd att gå över lik för att imponera på sin far och att hon föraktar barn som låter sig själva vara barn är inte konstigt när hennes far är hennes enda förebild och uppmuntrar exakt det beteendet. Azulas största svaghet; hennes rädsla för imperfektion, är också motiverad av Ozais förakt för misslyckanden, även om den som misslyckas är ett litet barn.

Zuko

Zuko, som favoriserades av sin mor, när hon fortfarande bodde med familjen, för sin moraliska kompass, milda natur och sina goda avsikter, har vuxit upp med Ozais förakt. Han blev landsförvisad av sin egen far när han var 13 (!) för att han ansåg att en viss operation som en av generalerna föreslog var oetisk och inte ville duellera med Ozai som straff. Men Ozai nöjde sig inte med landsförvisning, utan såg till att bränna sin sons ansikte innan han for och säga att Zuko bara kunde återvända hem om han fångar avataren, en person som reinkarneras i all oändlighet men vars senaste inkarnation inte har setts på hundra år.

Det är alltså på grund av Ozai som Zuko ger sig av på sin resa och jagar berättelsens hjältar. Utan sin tvådimensionelle far hade Zuko inte haft någon anledning att ge sig ut i världen och genomgå den karaktärsutveckling som gör honom till en av de mest hyllade karaktärerna i TV-seriernas historia. En del av Zukos inre konflikt - hans starka moraliska kompass och goda natur visavi hans tro att hänsyn och välvilja är svagheter som han borde göra sig av med - är också motiverad av Ozais världsåskådning och behandling av sin son. Likaså har Zukos mindervärdeskomplex gentemot sin syster Azula sin grund i faderns favoritism.

Det är därför jag kallar Ozai för en symbolisk antagonist; han utgör ett problem och en motivation för andra karaktärer och är en viktig del av deras utveckling utan att själv ha mycket karaktär eller genomgå någon utveckling att tala om. Och med det sagt kan vi komma till vad som gör Ozai till en tematisk antagonist.

Hur balanserar man ren ondska?

Avatarens roll i avatarversum är att hålla världen i balans. Detta omfattar balans mellan olika kulturer och länder, balans mellan straff och förlåtelse, balans mellan människornas värld och andevärlden, med mera. Avatarens nuvarande inkarnation, Aang, växte upp i en pacifistisk kultur som gjorde sitt bästa för att avvärja, förebygga och undvika konflikter och han tror därför inte på att bekämpa eld med eld. Då blir Ozai, den sadistiske och makthungrige kungen över den dominerande och aggressiva Eldnationen, ett intressant dilemma.

Han går inte att förhandla med, så Aang och hans kamrater kan inte lösa det såsom Aang skulle önska. Samtidigt är han så mäktig och så grym att han inte går att ignorera, och inget annat land i världen kan stå emot honom, så Aang måste konfrontera honom och hela hans nation. Så hur skall han balansera ren ondska? Kan man rättfärdiga att mörda ett statsöverhuvud bara för att man bedömer att han är "för farlig"? Hur länge kan Aang vänta med att konfrontera honom innan det kan räknas som att han sviker sin plikt? Hur mycket våld krävs och är etiskt försvarbart att använda för att slå sönder de maktstrukturer som Ozai förlitar sig på?

Det hade verkligen inte skadat om Ozai hade varit mer komplex som karaktär, men att ha en så extremt oförlåtlig person som det slutgiltiga hotet som Aang skall överkomma ställer hela seriens teman om fred, balans och moral på sin spets. Ozai fyller ett tematisk syfte på ett sätt som de flesta antagonisterna i den uppföljande serien, Avatar: The Legend of Korra inte gör eftersom de alla har en poäng i vad de säger. Ozai har ingen poäng utan är enbart destruktiv och det är något som Aang som person är ovan vid och som utmanar honom som avatar.

Jag hoppas att det här var lika intressant att läsa som det var att skriva! Avatarversum är en av de mest tankeväckande fantasyvärldarna som jag har stött på, och även om jag som skrivet inte är förtjust i Ozai som karaktär så tycker jag att hans roll i berättelsen är rolig att analysera. Om du vill ha ett svar på de frågor som jag ställde ur Aangs perspektiv ovan så är det bara att titta på serien! Och om du vill ha ett exempel på komplexa antagonister som inte enbart fyller en tematisk/symbolisk funktion kan jag hänvisa dig till säsong 1, 3 och 4 av Avatar: The Legend of Korra. Lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på tisdag!