Uppdatering: två färdiga noveller; två avklarade mål!

Idag är det dags för en glad uppdatering. De två gamla noveller som jag satte som mål att redigera under detta år är nu någorlunda färdigredigerade. En av dem är en återberättelse av Jesu födelse, men även om jag lärde mig en del om framförallt berättarperspektiv och prosa från den så avser jag inte att publicera den (åtminstone inte inom nära framtid) så jag kommer inte att gå in på den i detalj här. Jag skäms inte för den, men den är ett privat projekt som jag inte känner för att dela med mig av.

Den andra vill jag skriva desto mer om! Den är det "kära återseendet" från grundskolan som numera heter Du har inte långt kvar. Som man kan räkna ut av titeln är den inte direkt en feel-good-novell.

Du har inte långt kvar är min kortaste novell hittills; bara 1884 ord i skrivande stund, och handlar om en flicka som blev besatt av ett spöke, vilket dödade henne, och som nu hemsöker berättelsens "du", som är tänkt att syfta på läsaren. I novellens universum fungerar nämligen spöken så att de måste hemsöka den sista personen de talade med i livet och döda honom eller henne. Om den personen dör naturligt kommer spöket nämligen att förlora sina egna minnen och till sist drivas till vansinne.

Vid tillfälle skall jag skriva om just det berättarperspektivet, som jag kallar integrerad andra person, för jag har aldrig använt det tidigare och tyckte att det var ett roligt experiment. Jag fick idén av en testläsare och nappade. Novellens första utkast hade förvisso ett "du", men det var en viss person, ett barn, som huvudpersonen besatte, och ifrågavarande testläsare skrev att det vore mer skrämmande om det antyddes att "du" var läsaren.

Så det jag gjorde var att ta bort allting som indikerade personliga egenskaper hos "du:et". Det enda som nämns i berättelsen är att "du" och "jag" träffades utanför ett snabbköp (en plats där de flesta har befunnit sig vid något tillfälle), att "du" har ögon och hår (något som gäller för majoriteten människor) och att "du" har en mor. En mor är något vi alla har, oavsett om vi känner henne eller inte, och även om det antyds att "du" känner "din" mor så tycker jag inte att det var så specifikt att det utesluter den genomsnittliga läsaren.

Sammanfattningsvis så anser jag mig nu ha nått två av mina mål; har ytterligare två "färdiga" noveller i mitt arkiv - även om jag säkert kommer att göra mindre ändringar av dem i framtiden - och är nöjd med båda. Nu skall jag återvända till nyare noveller och redigeringen av min bok, som har gått i stå de senaste veckorna på grund av skola och arbete.

Och med det sagt; lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på tisdag!