Utveckla dina karaktärer genom dig själv!

... och dina nära och kära. Med hjälp av lite introspektion och uppriktighet kan vem som helst göra en liten lista över sina egna, sina vänners, sina familjemedlemmars och sin eventuella partners goda respektive dåliga egenskaper och använda dem för att göra sina karaktärer mer trovärdiga och intressanta.

Glöm inte att detta inte är detsamma som att skriva in sig själv i berättelsen som huvudperson (då kan man råka göra en Mary Sue/Gary Stu, som jag har skrivit mer om här och här). Det här tipset handlar inte om att basera en hel karaktär på sig själv, sin partner eller sin bästa vän, utan om att portionera ut sina egna och sina bekantas egenskaper till flera olika karaktärer.

Hur göra?

Som jag skrev redan i inledningen rekommenderar jag att man skriver en lista över dina egna och andras goda och dåliga egenskaper. Detta kräver en del tid och en hel del uppriktighet från din egen sida, så jag föreslår att du börjar med sina vänner och familjemedlemmar, snarare än dig själv. Tänk på vilka dina första intryck av dina klasskamrater var. Kanske uppfattade du vissa som väldigt sociala och andra som blyga. De egenskaperna är ganska ytliga, och säger inte mycket om en persons inre liv, men är ändå värda att antecknas.

Sedan kan man leta efter komplexa karaktärsdrag, som kanske visade sig först när du hade känt vännerna ifråga i några månader, eller som du inte lade märke till hos dina syskon förrän du hade vuxit upp. Försök anteckna åtminstone 3-4 egenskaper, gärna både positiva och negativa, som du förknippar med dessa människor.

Tänk också på ...

Att det är bra att hitta motsättningar. Till exempel har jag ett par nära vänner som har god tillit till sin egen akademiska förmåga och sin förmåga att lösa sina egna problem, men som har lågt socialt självförtroende. En annan god vän till mig är mycket ödmjuk och ser nästan per automatik andra människor som bättre än honom, samtidigt som han har en tendens att tänka på sina egna känslor snarare än att reflektera över hur folk i hans närhet kan uppfatta hans handlingar.

Dessa egenskaper är motstridiga och lämnar därför dörren öppen för frågor. Hur kommer det sig att någons självförtroende kan vara så ojämnt? Hur fungerar en person som idoliserar andra på sin egen bekostnad och samtidigt inte ger akt på deras känslor om man inte påpekar dem för honom? Dessa diskrepanser får läsaren att ställa frågor som du som författare tvingas besvara, vilket kommer att leda till mer engagemang och mer intressara karaktärer.

Jag skulle också rekommendera att du skriver en till två meningar om hur du märkte dessa karaktärsdrag, för att göra det lättare att visa dem för din läsare.

När du har genomgått denna process för dina nära och kära kommer det att vara lättare att analysera dig själv på samma sätt. På vilket sätt säger du emot dig själv? Finns det ett visst sätt som dina närstående brukar beskriva dig? Själv får jag ofta höra att det första intrycket jag ger är att vara en besserwisser, samtidigt som en nära vän häromveckan beskrev mig som "en ödmjuk person som inte vill tvinga sina åsikter på andra". Här finns lite spännande kognitiv dissonans att utforska!

Om du har möjlighet och tror att du kommer att få ärliga svar kan du till och med be folk du känner att skriva ner adjektiv som de förknippar med dig, bonuspoäng om du kan få dem att göra det anonymt. Det kommer förmodligen att ge dig en och annan tankeställare (men gör det inte om du känner dig bekväm med det! Sådana övningar kan bli väldigt stela i fel miljö).

Vilken karaktär skall få vilka egenskaper?

Det här kan egentligen bara du som författare besvara, men jag skulle rekommendera att du ser till att ge både protagonisterna och antagonisterna i din berättelse karaktärsdrag som härstammar från dig själv och din bekantskapskrets. Framförallt gäller det att ge antagonistiska karaktärer sympatiska personlighetsdrag samtidigt som du ger din huvudperson och dennes "allierade" negativa drag. Att läsa om en moraliskt svart-vit berättelse är oftast inte särskilt underhållande. Allra bäst vore det om varje någorlunda viktig person har åtminstone någon av de motsättningar jag nämnde tidigare.

Var dock försiktig med att kopiera någon du känner rakt av! Precis som det inte är en bra idé att bokstavligen sätta dig själv i din huvudpersons skor är det olämpligt att klippa ut en personlighet från din vänkrets eller familj och klistra in den i din berättelse, i synnerhet om du låter den personen spela samma roll i historien som den gör i ditt liv, eller - ännu värre - om du gör honom eller henne till antagonist. En annan fälla som du bör undvika att falla i är att basera ett eventuellt kärleksintresse på din partner. Det märks ofta när en författare har gjort det, och det leder ofta till en i bästa fall trist, i värsta fall oerhört pinsam berättelse.

Vad vi som författare kan tjäna på denna teknik

Om du medvetet ger dina fiktiva karaktärer personlighetsdrag som är tagna från dina egna vänner vinner du två saker; bättre intuitiv förståelse för dina karaktärer och större trovärdighet för dina läsare. Eftersom vi lever med våra närmastes fel, brister och fördelar har vi lärt oss att förstå dem, hantera dem och (jag beklagar hur smörigt det här låter) älska dem. Därmed blir det lättare att skildra dessa karaktärsdrag med empati och förståelse. Detta gör i sin tur att karaktärerna framstår som riktiga människor för läsaren, som därmed också får enklare att förstå och fästa sig vid dem.

MEN man får inte glömma bort att denna övning bara är det första steget. Att portionera ut intressanta karaktärsdrag är förvisso viktigt, men om man inte kan kommunicera dessa drag på ett bra sätt, eller om de inte stämmer överens med karaktärernas bakgrundshistoria, så kan de fortfarande floppa. Mina karaktärer är inte fantastiskt realistiska och älskvärda bara för att jag har börjat använda den här tekniken, och den kommer inte att magiskt fixa alla tänkbara problem. Jag tycker dock att den är ett praktiskt och viktigt steg på vägen.

För övrigt ...

... kan detta också gälla intressen, ambitioner och expertisområden som folk i din närhet har. Låt mig plocka en handfull udda intressen från min bekantskapskrets för att illustrera hur mycket intressantare de skulle kunna göra en fiktiv berättelse; stenslipning, amerikanska inbördeskriget, humleodling, orkestermusik, kartografi, robotprogrammering, mongolisk strupsång. Det finns så många roliga detaljer som du kan inkorporera i din berättelse, och ofta behöver du inte titta längre än till din kärnfamilj eller gamla klasskamrater.

Lycka till!