Veckans ord #148 - Vingklippa

Att vingklippa någon syftar ofta på att hämma eller kväsa ifrågavarandes makt eller förmåga. Ordet har förvisso en mer bokstavlig bakgrund.

Genom att klippa av spetsen av vissa vingpennor på en fågel kan man hindra den från att flyga balanserat. Det används ibland för att hindra exempelvis utomhuslevande höns från att flaxa över stängslet och rymma. Skillnaden i luftmotstånd verkar inte hindra fåglarna från att dämpa ett hopp med utfällda vingar, men det hindrar den från att ta sig framåt. Det finns risker med vingklippning, framförallt om man klipper för långt in i vingpennan, där blodkärl löper.

Att vingklippa en fågel vars främsta transportsätt är flykt är ohälsosamt, framförallt om fågeln är så ung att den inte ens har lärt sig att flyga. Om en för ung fågel vingklipps kan den inte utveckla rätt muskulatur och får därmed dålig balans.

Även inom biodling har vingklippning använts. Genom att vingklippa bidrottningen kan man hindra resten av kolonin från att svärma, eftersom arbetarbina inte lämnar drottningen bakom sig. Det är dock inte tillåtet inom ekologisk biodling idag.

Hur betydelseglidningen ägde rum är självförklarande. En fågel som inte kan flyga är kraftigt hämmad. Om en människa får, säg, olämplig medicinsk behandling som istället för att hjälpa henne ger henne obehagliga biverkningar så har hon blivit "vingklippt".

Lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på lördag!