Veckans ord #173 - Kliché

Veckans ord är ett som jag slänger mig med i dagligt tal. Det skulle förvåna mig mycket om inte en majoritet av mina kära läsare har använt eller åtminstone hört andra använda ordet kliché. Ändå kan jag garantera att få av oss vet varifrån det faktiskt kommer. Jag hade ingen aning förrän jag nyligen besökte Stockholms stadsmuseums utställning om det tidiga 1900-talet och dess uppfinningar och rörelser. Där läste jag om en klichéanstalt.

Ordet härstammar från franska cliché, vilket är en böjning av cliquer (smälla, jämför klick på svenska). Det trädde in i det svenska språket via tryckerierna. En kliché var ett (ofta trä-)snitt med en bild eller med text som skulle avtryckas på papper, och den fick sitt namn tack vare den smäll som avtrycket gav ifrån sig i pressen. Ett förberett snitt användes för att massproducera kopior, och med det i åtanke är det lätt att se hur ordet fick sin nu vanligaste betydelse.

Idag talar man oftast om en kliché som en fras eller trop som är mycket välanvänd. Ordet är nästan alltid nedsättande. Kliché kallar man sällan ett uttryck eller en trop som man gillar. Istället reserveras det för uttryck som talaren anser har blivit så överanvända att de har förlorat sin betydelse och bara framstår som att de har kopierats rakt av från andra författare, eller politiker, eller vad det vara må.

Exempelvis har jag många gånger läst och hört att någon "drar sin sista suck", alltså andas ut en sista gång när vederbörande dör. Själv tycker jag att det är en träffande och vacker beskrivning, så jag skulle inte kalla den en kliché även om den är mycket vanlig. Däremot ringer jag i klichéklockan varenda gång en Stilig Mystisk Främmande Man™ säger till den kroniskt naiva kvinnliga huvudpersonen: "håll dig borta från mig" eller: "jag är inte bra för dig". Jag ser detta som en kliché eftersom det är så vanligt men aldrig fyller något syfte. Kvinnan som får höra denna tydliga varningssignal bestämmer sig ofelbart för att fortsätta vårda sin relation till den Mystiske Mannen, vilket hon skulle ha gjort oavsett. Det dyker upp överallt men tillför aldrig något, och det låter pinsamt likt något som en femton¨åring*, som ännu inte har upptäckt att andra människor också har ett komplext inre liv, skulle säga.

Nu när jag har hittat ett sätt att vädra min irritation önskar jag dig lycka till med vad du än skriver, och så ses vi på lördag!

*Inget ont om femtonåringar. Många av mina närmsta vänner var eller hade nyligen varit femton när jag lärde känna dem.