Veckans ord #71 - Aptonym

Vad skulle du säga om en fiskare som hette Karpström i efternamn? Eller om en bossig kvinna som ägde en hel IT-koncern och hette Regina? Förmodligen skulle deras namns innebörd i förhållande till deras yrke och personligheter roa dig. I så fall skulle du skratta åt aptonymer.

Aptonym kommer från latinet (tänka sig!) och är en sammansättning av aptus (passande) och nomen (namn). Det innebär ett personnamn som passar personens karaktär eller yrke. I den svenska armén har det funnits tendenser att ge soldater aptonymer som tillnamn, som senare blev efternamn.

Om någon heter Rask är det sannolikt att hans eller hennes förfader var snabb. Träffar du en person med efternamnet Fager hade ifrågavarande troligen en släkting för några hundra år sedan som ansågs vacker. Det kanske stämmer på de nu levande släktingarna, och då är det återigen en aptonym, precis som det var från början.

Även yrken gav upphov till aptonymer. De stereotypa tyska efternamnen Schmidt och Müller betyder smed respektive mjölnare. Möller har samma betydelse på svenska och danska.

Det finns också åtskilliga fiktiva exempel. I Suzanne Collins berömda serie Hungerspelen heter huvudpersonen Katniss och är känd för, bland mycket annat, att vara en riktig överlevare och att vara en utmärkt skytt med pil och båge. Katniss är också namnet på en växt med ätliga rötter och med blad som är formade som just pilar. I JK Rowlings Harry Potter-serie heter en av de främsta antagonisterna Severus i förnamn; ett latinskt adjektiv som betyder sträng eller bister. Det passar honom, för han är nästan alltid på dåligt humör och gillar bestraffningar.

Aptonymer är alltså personnamn som, avsiktligt eller oavsiktligt, beskriver sina bärare. Har du själv gett dina karaktärer aptonymer någon gång? Jag har det aldrig, i alla fall inte medvetet, men jag gillar konceptet så vem vet - det kan hända! Lycka till med ditt skrivande, oavsett om dina karaktärer har skräddarsydda namn eller inte, och så ses vi på lördag!