Vem skall spela vilken roll? En författares och tittares perspektiv

Eftersom allting tydligen måste göras om vartannat decennium skall HBO filmatisera Harry Potter, denna gång som en serie. Ett par skådespelare har redan bekräftat sina roller, vilket har tillåtit alla potentiella tittare att jubla eller jämra sig.

Själv har jag inget större intresse av denna serie, och har inte bekantat mig med de aktuella skådespelarna, så jag kommer inte att kommentera just det. Icke desto mindre har debatten som har uppstått fått mig att tänka. Vad är viktigt för att en skådespelare skall vara väl lämpad att ta en viss roll? Ur både en författares och tittares synvinkel finns det flera avvägningar att göra.

Brasklapp: jag anlägger ett konstnärligt perspektiv

Det finns vissa hänsyn som jag inte kommer att ta i det här inlägget. I många delar av filmindustrin finns det vissa typer av människor som har blivit nekade roller även när de är objektivt väl lämpade för dem. Till exempel har vissa folkslag inte getts utrymme att representera sig själva på den vita duken, framförallt (såvitt jag förstår) på grund av tidens och platsens rådande skönhetsideal, blandade med ren och skär diskriminering.

Detta har mer att göra med filmindustrin än med berättelsen, och mitt fokus är på just berättelsen, dess integritet, författarens vision, och tittarens/läsarens upplevelse.

Vad skådespelarens utseende och utstrålning innebär

Vi beskriver våra karaktärers utseende av en anledning. Ibland är det för att den spelar mycket stor roll för berättelsen, såsom Quasimodos deformerade uppenbarelse i Ringaren i Notre Dame. Ibland finns det mycket viktiga aspekter, såsom Harry Potters blixtformade ärr eller Anne Shirleys röda hår i Anne på Grönkulla. Ofta är det snarare ett sätt för författaren och läsarna att se karaktärerna framför sig och få dem att kännas mer verkliga.

Dessutom bör man ta hänsyn till etnicitet. I vissa fall, framförallt ifråga om spekulativ fiktion som utspelar sig i en "färgblind" värld, är etnicitet inte viktig, men ibland är den det. Om man på nytt skulle filmatisera Utvandrarna och lät en indiska spela Kristina skulle det framstå väldigt underligt eftersom hon är småländska sedan flera generationer tillbaka. På samma sätt skulle det förstöra berättelsen i fall som Othello, där Othellos afrikanska ursprung driver den sociala konflikten i pjäsen, om han spelades av en svensk eller en kines.

Vad som nästan alltid är viktigare än själva utseendet är utstrålningen. Hur personen rör sig, vilka miner den gör, hur vederbörande lägger rösten och klär sig säger mer än vilka gener som vann vid befruktningen.

Ålder är också viktig på många sätt. En väldigt stor åldersskillnad mellan helsyskon eller gifta par kan få mindre behagliga konnotationer, och 35-åringar går inte i gymnasiet. Oavsett livssituation så kommer den historia som kretsar kring en tjugoåring inte att se likadan ut som om ifrågavarande var fyrtio.

Sist men inte minst finns det vissa roller som kräver vissa fysiska färdigheter. Det finns skådespelare som är särskilt tränade för att göra "stunts", i stil med att falla eller hoppa från höga höjder, men det finns vissa roller som kräver scener som inte är farliga men som ändå är krävande. Att rida är inte en enkel konst. Att rida damsadel är desto svårare. Bågskytte, fäktning och kampsporter är inte heller något man kan göra på känn, inte om det skall bli en bra scen. Skall en rollfigur göra det måste skådespelaren också kunna göra det bra nog för att vara övertygande.

Önskelistan

Med det i åtanke är det ur författarens synvinkel underbart om en skådespelare:

• Är så lik karaktären i anletsdrag och kroppsbyggnad som möjligt.

• Är i samma ålder som karaktären.

• I mån av behov har samma etnicitet som karaktären.

• Kan anlägga samma utstrålning som karaktären.

• Kan spela eventuellt krävande scener.

Prioriteringar

Det viktigaste är, enligt mig, helhetsintrycket. Om skådespelaren kan uträtta samma saker och ge samma intryck som karaktären överträffar det nästan allting annat i många fall. Det är ju det som man lär sig när man utbildas i skådespeleri; hur man får sig själv att framstå som en annan människa.

Att jag inte skriver att utstrålning och agerande trumfar allting annat beror på att det finns vissa fall där fysiska egenskaper är oerhört viktiga. Tillåt mig ett exempel, som, tror jag, kan verka kontroversiellt: Jennifer Lawrence var inte ett särskilt bra val för rollen som Katniss Everdeen i Hungerspelen.

Jag tycker att hon är duktig på den komplexa balansgången mellan Katniss låtsade apati och hennes känslosamma utbrott, men jag läste nyligen om den första boken och där påminns man ständigt om skillnaderna mellan Katniss och de vältränade karriäristerna. Medan de är långa, muskulösa, välgödda och relativt tunga är Katniss liten, senig och tunn och därmed smidig, snabb och uthållig. Hon är också bättre med långdistansvapen, främst pilbågar. Det tillåter henne att klättra högre upp än någon av dem. Eftersom karriäristerna är så starka har de fokuserat på närstrid, och ingen av dem kan nå eller träffa henne.

Jennifer Lawrence är däremot lång, relativt kraftigt byggd och helt enkelt bättre lämpad än vad Katniss skall vara för en kamp på liv och död. Katniss ser i filmerna mer ut som en superhjälte än som vad hon egentligen skall vara; en flicka som mot alla odds har lyckats överleva och försörja sin familj. Katniss skall också bara vara 16 år och Lawrence var 24 när den första filmen släpptes. Hennes fysiska egenskaper stör mitt helhetsintryck, även om hon spelar rollen bra.

Det är fortfarande långt mycket bättre än att anlita en skådespelare som ser ut som karaktären ut i fingertopparna men som inte kan anamma rollfigurens persona och göra den levande. Utstrålning och skicklighet är avgörande för att filmatiseringen skall vara njutbar.

Sålunda går det inte att sätta absoluta regler för vem som bör spela vem. Vad som krävs av skådespelaren varierar så mycket att varje adaption kommer att spela efter sina egna regler. Exempelvis hade jag inte haft något emot att en 24-åring spelade en 18-19-åring som levde under mindre fysiskt påfrestande och extrema omständigheter.

Med det sagt: lycka till med vad du än skriver, eller vem du än spelar, och så ses vi på tisdag!